Vår påhälsande igelkott har slutat vara rädd för hundarna. Förut korrade och väste så fort hundarna kom fram. Numera ligger den som en taggig boll men är tyst och väntar på sin mat. Jag har konstaterat att jag vet alldeles för lite om kottarna och ska nu ut på nätet för att ta reda på mer om dem. När går de i ide? Jag skulle älska att ha dem här i vår närhet så jag vill ju bygga ett övervintringsbo. Men samtidigt kommer jag bli livrädd att den stackars kotten kommer dö av syrebrist om boet blir helt snötäckt. Då kommer jag i min iver att borsta bort all snö och väcka den stackaren. Så fryser och svälter den ihjäl. Bra plan Åza! Inte. Men nåt ska jag nog kunna hitta på.
Nu har torsdagen passerat med råge.........jag tänker på det.
2 kommentarer:
En ordentlig rishög med löv över funkar. Se till att det blir som en liten gång in så kotten bygger sig ett bo där och att det inte är för nära vägen eller där barn, hundar och bilar passerar. Alltså så stillsamt som möjligt och dessutom på ett ställe där du står ut med att ha en stor rishög som får ligga kvar år efter år..
Högen bör vara cirka en meter hög och minst två meter i diameter så det blir ordentligt med isolering. Lägg gärna granris överst så att snön inte faller igenom.
Det var precis så jag gjorde på tomten till det lilla gula huset och på våren tittade det ut 4 st småkottar och deras mamma.
Bygg på högen med nytt ris varje år så kommer kottarna bo kvar generation efter generation.
Akta så inte vovvsen får igelkottslopper..dom ä ÄCKLIGA!!
Skicka en kommentar