Idag åkte vi och hälsade på Lilla Lina och hennes mamma Milla. Lina och mina barn är sysslingar och Linas pappa Totte är min kusin. Han som inte kunde bli pappa. Han som är så barnkär, och så bra med barn och som verkligen är värd att få en egen liten bäbis. Han har äntligen blivit far till sitt egna barn, en prinsessa som fick namnet Lina. Kunde inte bli bättre. Dessutom har han en alldeles förtjusande fru som förtjänar att få ett barn till. Och Lina har en storebror som heter Kim och är 15 år (tror jag, eller har han fyllt år?) Lina har hunnit bli 7 veckor, på bilden är hon dock bara 5 dagar, eftersom jag glömde kameran hemma.
Lina har samma prinsessmun som Mittimellan N had när hon var liten. Två små vingar på överläppen och ingenting mer. Munnen är så liten att bröstvårtan inte får plats, precis som min överdrivet underbara mellan dotter. Det kändes vant att vyssa den lilla men det var just Mittimellan N som strålade mest och såg nöjdast ut när hon fick hållad en lilla och med synbart stor erfarenhet klappade Lina i rumpan. Hon kommer älska att bli mamma....
Dock var det någonting annat som slog mej mest. Shit pomfritt vad mina ungar kan vara omöjliga! De hade sönder leksaker, klättrade på fönsterbrädan, slogs om bäbisen, tjurade när det var nån annans tur att hålla, de kastade runt på Linas gosedjur, snurrade på hennes amninghandukar, åkte rutschkana i soffan, ja de betedde sej som de brukar göra hos Nettan! Jag fick, skälla, hota, visa ut och bråka på mina barn på ett sätt jag inte är riktigt van vid, och som jag avskyr. Det får mej att tänka på hur jag egentligen uppfostrar mina barn. Är jag för tolerant? Är jag för hård? Det är en balansgång det där och med tre som kan trigga varandra är det ibland bara damege-controll som gäller.
Jag får fundera på mina metoder, mina mål och mina krav. Kanske får jag fundera mest på hur jag behandlar barnen och hur jag kan ändra mitt förhållningssätt. Man lär så länge man lever....
Nåväl Milla och jag hade trevligt. Hon är så öppen, hjärtlig och ärlig att man bara vill krama om henne. Nu rustar vi för dop, men hoppas vi hinner hälsa på nån mer gång innan det är dags för vatten på huvudet!
1 kommentar:
Tack för att ni kom och gjorde våran dag händelserik. Det måste helt klart göras om.
Blir så rörd över dit fina inlägg om oss. Känns skönt för du vet ju hur det kan vara.
Du är väldigt bra och förstående känns bra att kunna prata med dig. Du lyssnar och förstår. Tack snälla Åza för idag.
Tack för att du bakar glutenfritt. Det är guld värt. Vi hade tänkt köpa glutenfritt. Men nu får alla hembakat. Tusen tack.
Vi ska helt klart träffas innan dopet är. För det är så långt till den 25 september.
Kram till dig! Beundrar för den delen dig. Du är en kämpe.
Skicka en kommentar