Måndags rapport

Så vara helgen över. Ett kalas står inför dörren. Marcelo fyller år i morgon. Jag har planerat för en bra födelsedags present och jag hoppas han kommer att bli glad. Det blir liksom svårare och svårare att bräcka sina presenter. Det har varit högtryckstvätt, fallskärmshoppning p lånböcker, spa-weekend, gocart-cup. massage, kläder, mej, ja allt möjligt. Men när kontot är magert så blir presenterna mindre men jag tror dock att årets present blir en bra gåva.

Jag har spenderat dagen framför datorn och letat efter min uppsats som var spårlöst försvunnen. Turligt nog hade jag en back-up kopia. Jag vill inte tänka på vad som händer om datorn kraschar och ALLA filer försvinner. HUGA! Det är dags för hundarnas promenad och min chans att röra på mej. Rumpan blir helt mör av att sitta på en hård köksstol framför datorn. Om ett par veckor kommer jag nog införskaffa en bra och skön datastol istället. När kontot inte är lika magert.

Konstigt att jag saknar barnen så mycket, nu när jag äntligen får tid att stressa ut all min frustration på pappret. Kanske beror det på tårarna i ögonen på två av mina barn i morse. Det gör ont att se dem så ledsna. Ledsna på riktigt. Jag hoppas de vägrar följa med mej hem idag. Då betyder det att de haft roligt trots tårarna. Jag älskar mina juveler så gränslöst mycket. Även Lilla gaphalsen som jag gnäller över emellanåt. Det gör ont i hjärtat när jag ser på dem. Hur kunde jag bli så välsignad att få äran att vara deras mamma? Det är helt otroligt!

Miraklebäbis, Universums ljus och Goda ting är tre. Så hette de mina små, små bäbisar på +4kg som kom ut ur min mage den 8; onde, 28: onde och 15;onde under det första halvåret under tre snabba år. Snart kommer jag och hämtar er mina gullungar. Mamma älskar er mer än ord finns till. I bland är tystnaden mer talande.