Farmor fyller år

Jag har en farmor som jag alltid varit just min farmor. Med fel, brister och förtjänster har hon varit den farmor jag har. För nio år sedan blev hon änka efter att min stora, bullriga och underbara farfar gick bort. Han var liksom den som dominerade över de två. Hon kom alltid lite i skuggan och det var han som serverade skratten, glädjen och lättsamheten. Det är så jag kommer ihåg honom. Farmor hon var alltid snäll. Snäll och vänlig. Så flyttade vi in där på gården, just som farfar gick bort och en annan bild tornade upp sej runt kvinnan som just inte lämnat så stort avtryck. Vi flyttade därifrån och farmor hon hittade sej själv.

Idag fyller min farmor 83 år, eller igår, för klockan har nu passerat tolv på natten igen...

Trots mina tre barn så samtalade vi. Om allt. Kondomer, utomäktenskapliga barn, lycka och hur otroligt min farfar friade genom att just inte fria. Vi pratade om den stora kärleken, att finna sin palats i tillvaron, våra fria val och när hon fick lust att kasta farfar i brunnen på gården. Vi skrattade, pratade och det var så skönt att prata med kvinnan bakom farmor. Kvinnan som hon är, från en tid som inte är som våran. Hennes hemligheter ska inte lyftas här i bloggen, men hon förvånade mej. På många sätt. Hemligheterna som kanske inte är så hemliga var inte det som fick mej att se på min farmor på ett nytt sätt. Det var valen hon gjort i sitt liv. Hennes stora sorg, och varför hon valt som hon valt. Hon påminner jätte mycket om min fars fru. Liten, stark, och lättpåverkad. Denna dualism. Så spännande, så fascinerande! Hennes historier kommer att skrivas ner i breven jag skriver till mina barn, vår släkts historia ska inte försvinna. Jag vill att hon ska leva vidare. Hon finns ju i våra gener.

För mina barn är min farmor den gamla gumman som bor i det lilla, lilla torpet på landet.

Hon är den som bjuder på kakor och tar dem i handen och berättar om frukter och bär. Hon låter dem smaka av vad naturen kan erbjuda. Jag hoppas hon lever kvar i många, långa år till. Jag vill inte att samtalen ska dö. Jag vill att hon ska vara en levande, vibrerande del i mitt liv och i mina barns liv. Hon står för vänlighet, dofterna, bären, det jordnära. Hon frågade mej till vilken nytta hon finns idag. Och kanske kan jag inte sätta ord på det. Men hon är viktigt. Hon är till nytta. Hon är min farmor.