Translate

onsdag 30 juni 2010

Dagen som varit


I dag är jag riktigt trött. Det har varit en ganska behaglig dag med massor av besök och jordgubbar. Jag skulle vilja gå och sova för natten redan nu, men då har jag nog två barn som protesterar.

Bobbo är uttråkad. Nu har han börjat jaga fåglar på tomten.....det är inte lätt att vara halt
och i vila. Min vän Kristin, djurprataren och helaren, var här och jag frågade henne om det var nån farlig skada. Självklart sa jag inte vart han har ont. Bara att hon skulle fråga Bobbo om det var det satt och känna om det var en allvarlig skada. Tio sekunder senare placerade hon en inflamation eller liknande i höger bakknä. Bobbo känner av det och är begränsad, men har inte lika ont som förut. Vad ska man säga? Hon prickade rätt. Han skriker om jag strechar knät, han har varit jätte illa för ett par dagar sedan men haltar inte längre. Jag avvaktar någon vecka sedan går jag till veterinär om han inte blir bättre. Lite inflammationshämmande gör nog susen i det läget.

Nu ska jag lägga mej i vilstolen och läsa lite, kanske somna till lite......



35 grader celsius!




I dag firade vi vårt sommarlov och årets hitintills varmaste dag nere vid sjön, bara jag och barnen. Det var bara Lilla N som inte ville vara ute och simma men vi andra simmade runt och stojade i vattnet och återigen slog det mej vilken fantastisk tur jag har som bor nära både skog och sjö. Precis som jag alltid drömt om. Det är sånna här stunder som är en lisa för själen. Då varvar jag ner och njuter av livet på riktigt, Vardagslyx. Jag vet inte vem jag ska tacka för att vi fick bosätta oss på den här platsen. Det var jag som hittade huset, Marcelo betalade det, pappa sa åt mej att gå ut på nätet och leta för att Martin ville att vi skulle köpa hans hus. Gudarna var vänliga den dagen. Vi har bra grannar, än så länge, ett fint hus, stor tomt sjön, skogen, gemenskapen, tystnaden, festplatsen......ja alla borde ha det så här bra. Tre hus är till salu just nu på samma gata. Pensionärer som inte orkar ta hand om hus längre och vill flytta till stan har satt sina stugor på försäljning. En sommarstuga, ett permanent hus och en tomt. Jag tycker nån med en son runt fem och nån dotter runt 2½ år ska nappa!

Nåväl efter ett par lata timmar vid vattnet började vi slita med tomten och nu har vi sått gräs där det är möjligt. Solen och värmen tog fullständigt kål på mej de sista timmarna så jag var tvungen att lägga mej ner en stund. Det tar på krafterna att slita tistlar och maskrosor! Nu får vi hålla tummarna att gräset tar sej!

tisdag 29 juni 2010

Varm

Jag är olidliiiiigt varm! Klockan är halv sex på kvällen och jag trodde att det nu skulle vara säkert att jobba på tomten. Fel. Fel, fel,fel,fel.

Jag får värmeslag snart.

Sjusovare



Kommer ni ihåg, alla ni som känner mej, när jag en gång i tiden max fick 20 minuters sömn? När min mellersta dotter inte läst manualen att små barn ska sova ca tio timmar om dagen.... När jag under 1½ års tid torterades mer än fångarna i de irakiska fängelserna med att förvägras sömn? Allt pga en liten tjej som inte ville sova, och alltid var lika pigg? Nu är det inte så längre. Vid tre års ålder tar hon igen alla förlorade timmar.

Klockan är halv elva och Mittimellan N sover fortfarande! En riktig sjusovare.
Vi andra är uppe
och stökar. Prinsessan ligger kvar i sängen. Härligt! (undra bara hur det blir i tonåren när de börjar sova mycket på riktigt!)

måndag 28 juni 2010

En riktigt bra dag i juni

Jag har en vän som är som len yoghurt på min själ. I dag var hon här med sin bedårande dotter och tillsammans badade vi i sjön käka mat, glass och och njöt över att äntligen få träffas efter en månad av separation.

Jag har haft en riktigt bra sommarlovs dag!

Besiktning

En tvåa. Det var allt Berit fick. Annars gick hon igenom! Super skönt!

Lilla Lina är född

Totte Andersson Bilden är tagen av Totte, tror jag, och jag har snott den från facebook.

Jag tar mej friheten att exponera vår senaste medlem i familjen. Lina Maria Andersson. Hon är ett hett efterlängtat barn åt min kusin Totte och hans fru Camilla. Han förtjänar så mycket att bli pappa. Camilla har en son sen tidigare men den kampen hon har gått igenom för att få ett barn till är beundransvärd. Dessutom har hon inte haft den lättaste av graviditeter men nu är guldkornet här och båda två har förtjänat det sen flera år tillbaka. Alla tårar, all ångest, alla rädslor och den fina sammanhållning de två har är nu sammanstöpt i en liten tjej på drygt 2,8 kg. Kim har äntligen fått blivit storebror.

Totte kommer från den grenen i Anderssonska klanen som är jordnära, lugna och lätta. Jag tror han kommer att klara pappaskapet med bravur, men jag hoppas också lilla Lina med åren kan ge igen för alla bus han hittade på som liten. Bränna lägenheter, dricka hembränt och köra olovandes är bara några av påhitten han förärat sina föräldrar. För Camillas skull så får vi hoppas att busen inte blir lika galna men några gråa hår ska väl dottern ändå ge sin far.......

Två dagar före utsatt planerat snitt kom hon ut. Med andra ord är hon inte lik mina barn som brås på den Diazianska genen och vill stanna kvar i magen tills läkarna fick dra ut dem. Hon är oxå 1,5kg mindre än mina jättebarn, som återigen har den Diazianska genen att tacka för sin storlek (Marcelo vägde närmare 5kg när han föddes, Mittimellan N 4,6kg) Förhoppningsvis får heller inte Millan lika mycket komplikationer efter det akuta snittet som jag fick. Nu önskar jag hela familjen en bra läktid, lärotid och njuttid!

söndag 27 juni 2010

En ny sommardag



Jag var tvungen att vattna gräset i morse. Det börjar bli gult här och var och på vissa fläckar är gräsmattan helt kal. Så nu innan det blir stekhett kopplade jag på slangen och gav det törstande gräset lite vatten. Solen är på sitt bästa humör och den här dagen känns som den kan bli riktigt fin! Inte illa att känna så en söndagsmorgon när hela familjen är samlad. Hoppas du också kan få en bra dag, trots de bekymren som just du har. Njut av solen och försök att bada lite, det gör gott för både kropp och själ. Jag ska bosätta mej nere vid sjön hela förmiddagen!

Här är vår sjöutsikt från tomten sommartid. Nära men inte för nära...

lördag 26 juni 2010

En liten promenad



Rut har sovit hos oss i natt, ihop med sin husse. Han åkte dock till jobbet i morse och Rut blev kvar med oss. Bobbo har råkat ut för någonting och haltar på sitt bakben. Eller haltar, han böjer inte bakbenet. Så därför skulle det bara bli en liten morgon promenad med hundarna. Rut- Tutan har också ordinerats vila eftersom benet som hästen sparkade av för ett halvår sedan inte har läkt ordentlig. Barnen var med på noterna och det gick ovanligt smidigt att gå lilla varvet som tar ca 40 minuter med barn, 15-20 minuter utan barn. När vi passerade sjön så kunde vi inte låta bli. Trots att det blåste och molnen tornade upp sej på himlen. Trots att det kom en regnskur och att vi inte hade badkläder med oss hoppade vi i plurret. Eller vi, jag och hundarna. Barnen vadade ut till midje högt vatten. Jag kastade mej från bryggan och tillsammans med
Bobbo simmade jag runt i sjön i nära 20 minuter. Han haltade ingenting och jag vet inte om det är bra att röra på det och få igång cirkulationen eller om han ska vila med stort V. Nåväl, vi blev kvar vid vattnet tills magarna kurrade för mycket och då gick vi hem och åt rester från midsommarmaten. Både Tutan och Bobbo var trötta och nöjda efter 3 ½ timmes aktivering. Vi som skulle ta lilla varvet.......


Tutan gäspar stort på vår altan efter tre timmars aktivering. Bobbo ligger på tork i solen...

Altan



Härom dagen var jag och min kusin på Jysk för att handla utemöbler till min altan. Det gick inte alls, men jag hittade gatukritor i allafall! På Rusta däremot hittade vi lite bord och stolar som gladde min plånbok och mitt sinne. Med på penningen fick jag då även med två solgula vilstolar. (Idag somnade jag i den ena.) Så igår efter att vi ätit färdigt midsommarmaten möblerade jag och Grace om vår altan och kastade stolarna som jag skämdes för och satte på nya svarta
duken. Det känns som vi fått ett helt nytt rum. Nu är det bara sidoväggar och tak som saknas.





En lekback som håller alla barnens leksaker i ordning på altan blev det också. Lätt för ungarna att städa blir det!


Poolen jag köpte till ungarna var trasig så den ska jag åka och byta i morgon när de öppnar igen.




Den gamla soffan och bordet fick en ny tuch när den nya duken kom på. Nu är det sidoväggarna och en fin gräsmatta bakom som kommer att bli kronan på verket.

Midsommar i byn





fredag 25 juni 2010

Drömprins?


Nu är det natt igen och jag kan som vanligt inte sova. Jag behöver inga blomster under min huvudkudde eftersom drömprinsen snarkar ljudligt bredvid mej i sängen. Jag har närmat mej min 30-års kris med storm steg. Eller så är jag mitt uppe i den. Just nu omvärderar jag allt här i livet. Vill jag verkligen leva med Marcelo? Är det ett sånt här förhållande jag drömde om när jag var yngre? Vi är ju så olika, och varför klankar han ner på saker och personlighets drag som är så typiskt jag? Är han en värdig pappa till mina juveler? Visserligen är han bra att ha ibland, men nog sjutton klarar jag mej mest själv.

Hur tankarna än vrids och vänds så kommer funderingarna tillbaka. Tänk om jag skulle hitta någon som delade mitt djurintresse? Tänk om jag kunde få skaffa mina tre getter, tre kaniner, två hundar och två hästar......tänk att ha någon att diskutera svält, politik och Mellan Östern konflikten med i soffan tillsammans med en god kopp té. Det vore inte illa. Eller förstå att vakna upp på morgonen och hitta ett kärleksbrev uppklistrad på badrums spegeln eller varför inte undan plockad disk från gårdagen. Jag och Marcelo skrattar inte ens ihop åt samma saker. Ska vi verkligen leva tillsammans då?

Jag kan hitta hundratals fel på min stela chilenare. Han är egoistisk, människofientlig, långsam och utdragen. Han har ett sju-jävla-humör som ibland skrämmer mej. Han är negativ, uttråkad och prioriterar fel.

Men när han tittar på mej så lyser hans ögon upp och munnen ler. Varje dag ringer han för att berätta hur mycket han älskar mej och han arbetar hårt på att införskaffa pengar så att mina drömmar ska förverkligas. Hans torra humor och vårt gemensamma skratt kluckar ända in i min själ och hans närhet ger mej trygghet, styrka och mod. När stormen rasar står han säkert och hans grenar skyddar mej mot vinden. Hans händer smeker min kropp och hans läppar berättar
hur vacker jag är. Försiktigt röjer han hindren i min väg, utan att göra mitt liv tråkigt, innehållslöst eller fattigt. Han förvånar mej varje vecka och hans djup är inte mätbart. Jag älskar den mannen med varenda por i min kropp. Mitt hjärta bultar för att få höra hans hjärta slå i samma takt som mitt. Luften jag andas måste bestå av molekyler av hans kropp för att luften ska ge mej syre. Utan han rasar jag. Mitt hjärta skrumpnar och dör. Luften går inte att andas och jag kvävs.

Utan getter, katter eller grisar får jag spendera mina dagar, för sanningen är att jag hellre har Marcelo hos mej än bräkande kreatur. Hur mina tankar än far, och trots att det ibland är lite tråkigt så blir slutsatsen alltid det samma. Marcelo är mannen i mitt liv. Jag kommer aldrig älska någon annan man så hett som jag älskar honom. Ingen annan kille kan få mitt liv att kännas så komplett, trots att jag inte har varmvatten, värme eller mat, som Marcelo kan. Han är min prins och jag kommer trofast lysa vid hans sida. Som den lyckliga, kärleksfulla lilla häxa jag är.

torsdag 24 juni 2010

Något är fel

Jag kommer ihåg första gången läkarna sa att det var nåt som var fel på min lilla bäbis. Jag kommer ihåg känslan av att inte lyssna på innebörden, bara orden. Hela min kropp förberedde för kamp och jag blev så onaturligt lugn.

Jag kommer ihåg första gången läkarna berättade att de befarade att min lilla flicka kanske inte skulle leva till vuxen ålder. Jag hamnade i chock och var ensam med mina tårar. Ingen kunde dela dem med mej, eftersom jag var tvungen att axla deras oro och sorg. Jag var den som var tvungen att vara stark. I en vecka gick jag i ett vakum. Sorgen låg som ett täcke över hela min uppenbarelse. Sedan axlade jag effektiviteten igen. Känslorna sattes åt sidan. Jag visste inget. Ingenting var säkert.

För bara några veckor sedan kom beskedet igen. Det är något som inte stämmer med er lilla flicka, vi måste fortsätta utreda. Jag vägrade lyssna. Vägrade förstå. Hon är stark, pigg, smart, framåt. Hur kan det då vara något som är fel? För att inte gå vilse vägrar jag acceptera annat än ett faktum. När alla bevis pekar på vad det är som inte stämmer så kan jag gråta. Fram tills dess så är hon frisk. Så är det bara.

Men visst tittar jag på hennes smala handleder och svullna buk. Visst lyssnar jag på hennes rossliga andning och visst blir jag förbannad när någon säger att allt är bra med henne. Hon är min dotter. Jag har rätt att sörja henne. Hon är min. Kom inte och säg att allt är bra, för vad vet du om det? Säg inte att att hon inte är för smal, att hon inte är sen motoriskt, för du har inte en aning. Har du blåst luft i hennes tunna små luftrör? Har du stoppat slangar och rensat halsen från slem? Har du hållt i den magra lilla kroppen som exploderar i slitande hostningar som vara i timmar? Har du kramat den lilla människokroppen som skakar av utmattning?

Kanske är hon frisk som alla andra. Vi har inte fått en diagnos än. Lilla N är en fighter som vet vad hon ska prioritera. Hon väljer sej själv först. Hon helar sin kropp med samma frenesi som hon skriker ut sin vilja.

Jag älskar min lilla dotter som jag oroar mej för. Jag vet hur känslan kan vara när en doktor med bekymrad rynka i pannan berättar att allt inte står rätt till.

Ett par som jag verkligen tycker om har äntligen fått ur sin lilla guldklimp. Bäbisen de och alla vi andra har väntat på har kommit ut till omvärlden. Jag tänker mycket på er och ert lilla barn. Jag hoppas operationerna går bra och att ni får lämna Stockholm och komma hem till stan snart. Nu behöver ni nära och kära runt er mer än någonsin. Jag hoppas att ni och eran lilla N får komma hem och hitta en vardag snart, precis som oss andra. Trots att jag aldrig behövt dela ert öde med operationer och skräck så vet jag hur förvirrande det kan vara. Men just ni två är bättre rustade för sånt än vad jag eller många andra är. Jag beundrar er som människor och är lycklig för att er lilla grabb äntligen har kommit. En stor kram till er!

onsdag 23 juni 2010

TV

Jag sitter uppe med två barn klockan tolv på natten. Inte så vettigt..... Så inser jag, eftersom jag nästan aldrig tittar på TV numera, bara lite fotboll, att jag missat att So you think you can dance har börjat!!!! Men nu är jag igång. Nu ska jag inte missa mer. Frågan är bara vad vi ska glo på nu när programmet är slut för i kväll. Djurpolisen Sydafrika, CSI eller dålig humor? Bättre TV till folket tack!

måndag 21 juni 2010

Sitt?

Sitt. Sitt! Sitt!!! SITT!

Bobbo kan inte detta enkla kommando längre. Träningen gick sisådär skulle man ju kunna säga. Vi får gå en rond till i kväll.

fotbolls vm

CHI- CHI- CHILE CHILE CHILE CHILEEEEE!!!!

Vinst igen. HURRA HURRA HURRA!!!!

Nu när Sverige inte får vara med hejar vi förstås på vårt andra land här hemma i stugan. Andra matchen, andra vinsten. Jipee!

Handledare

HURRA!

Jag har fått den handledare jag ville ha under nästa termin. I hemlighet hoppades jag på denna dam av häxorna på vinden. Hon är en förebild och jag ska nu rusa till biblioteket för att hämta hem böcker som ska avhandlas under nästkommande termin.

Sovande barn


D
et är nåt speciellt med sovand små barn. De ser så snälla och fridfulla ut där de helt avslappnade ligger och sussar. På nåt sätt så försvinner minnet på allt gnäll, gap och skrik som förekommit och i de där sovande minutrarna är det bara kramarna, leenderna, skrattet och de härliga bus stunderna som springer förbi. I sovande stund är barnen just de underverk som man förundrat tittade på strax efter de kommit ut från magen. Ögonen smeker den mjuka huden, präntar in varje litet drag, varje liten skiftning i deras ansiktsdrag. Förundrat tittar man på de små fingrarna, de söta små fötterna och magen mjuka rundning.

Jag älskar när mina barn sover. Jag älskar att titta mej mätt på dem hur mycket jag vill. Men faktiskt älskar jag dem ännu mer när de är vakna och vi tillsammans kan göra roliga saker. Jag älskar att umgås med mina barn. Jag älskar deras drag, deras påhitt. Förundrat undrar jag var de fått sin charm och sitt bra utseende ifrån, för jag och Marcelo är inga hunkar direkt... Jag skrattar åt deras tokigheter och njuter av att se dem utmana sej själva och sina kroppar i dans, klättring, klippning, målning ja allt de företar sej. Jag älskar när de med djup koncentration engagerar sej i någonting, älskar att se hur deras hjärna arbetar innan de kommer med smarta utlägg om livets mysterier. Så klart är det så. De är mina barn och jag tycker de är fantastiska. Världen borde buga när de kommer eftersom ingen är som de. Jag får krama dem så mycke de vill. Jag har privilegiet att få lukta på deras hud, höra deras röster, se deras fina drag och leva med dem varje dag. Jag älskar dem så mycket. Det finns inga men.....

Vecka 8


Så var det dags att ställa sej på vågen igen. Jag måste erkänna att det var med viss bävan. Eftersom min viktminskning inte varit så stor de senaste två månaderna, bara 3kg så är det ju lätt att gå upp dem igen. Speciellt nu när jag har haft semester och inte varit ute med Bobbo eller motionerat något nämnvärt. Dessutom känns det som om jag fastnat på samma vikt. Att jag kommit till en tröskel som är svår att kliva över. Jag har ju pendlat ett halv kilo upp och ner de senaste veckorna men inte kunnat sänka de där siffrorna något mer. Så lite glad blev jag faktiskt när jag ställde mej på vågen och såg resultatet, Inga revolutionerande siffror. Men ett steg
närmare min tatuering!

Vikt vecka 8: -0.9kg

Horribelt nog kommer jag inte ihåg mina cm-mått, men visst har de också minskat lite, men jag får ta ett nytt avstamp från denna vecka eftersom omfånget är helt borta i min hjärna. Nu är semestern slut för Marcelo och vi ska infoga oss i någon sorts vardag fast med lov, så då tänkte jag att träningsdosen ska öka något, men inbilla er inte någonting, det blir inga mängder, jag är faktiskt ledig.

söndag 20 juni 2010

Midsommar

Vi ska vara hemma på midsommar. Men nu börjar alla komma med förfrågningar om vad som ska hända. Det är mindre än en vecka kvar, men jag har inte kommit så långt i min planering så det känns som det är flera veckor kvar. Inte bra när huvudet inte ligger i fas.... Nåväl några kuliga idéer till midsommar så skriv gärna. Dans runt stången och grillning är självskrivet. Vi har ju allt här hemma så det är skönt att slippa kuska runt. Vad har ni för planer?

Ont i fötterna.

Jag har så ont i mina fötter! Det värker i mina hälar och hålfoten. Det är bara tårna som inte bultar på mej. Till och med vader och ljumskarna värker. I dag var det en pina att ta sej runt rundan i skogen, och ändå har jag inte gjort någonting idag. Bara fikat med mina vänner.... Men det ska ju inte sätta sej på fötterna, eller? I morgon får det bli en bättre fot-dag.

lördag 19 juni 2010

Rojalistisk yra

Nu är det dags för bröllop! Kronprinsessan ska få sin prins och Sveriges blivande statschef är redo att förlänga det rojalistiska arvet. Själv är jag för en kungafamilj. Jag ser inget problem med demokratin eller vår kungafamilj. Hellre dem på tronen än någon pösmunk som ska leka president under en viss tid. Vi har ju problem redan nu med att väljarna ignorerar att rösta, varför ha ett val till? Skattepengarna kommer ändå att gå åt. Slotten ska hållas i ordning och representationen blir inte mindre, kanske bara mindre lyckosam. Kungen har under de senaste trettofem åren kanske gjort tre grodor. Sittande regering har gjort ett tiotal grodor de senaste fyra åren. Med en president vid rodret lär det inte bli mindre klavertramp. Nej ett stort HURRA för vår kronprinsessa. Hoppas hon en dag får bli drottning och att hennes först födda dotter också får bli det. Vad jag tycker om Daniel? Vet inte, lite stel och tråkig, intetsägande, men jag litar på att Victoria gör ett bra val. Hon verkar ha huvudet på skaft och är lagom försiktig med sina val. Vigseln ska jag se, sen firar vi med grillning!

Sov morgon


Det är verkligen semester! I dag vaknade förste man i huset klockan tio! Jag har fått sovmorgon! Kan knappt komma ihåg hur det kändes att vakna av sej själv! Mittimellan N och fadern i huset sover fortfarande (klockan är kvart i elva). Helt otroligt. I natt drömde jag om min kusins dotter. Det var bättre än vad jag trodde. Hoppas att det är så i verkligheten också. Hon kämpar med spökena som pedofil äcklet gav henne när han våldtog henne förra sommaren.

Snart ska jag göra frukost som jag tänkte avnjuta på altanen i sällskap av en bra tidning. Solen strålar och det är nästan 20 grader varmt så sjön föräras nog ett besök av oss idag. Är sommaren äntligen här?

fredag 18 juni 2010

Allergi




Det är inte särskilt kul att vara glutenallergisk. Jag har varit det i många år och har lärt mej att inte bli sugen på sånt som jga inte får äta. Effekten blir sex månader av helvete, så det är liksom inte värt det. Alla mina tre barn har varit laktos intoleranta under perioder. Ingen av dem har varit jätte dåliga men det har ändå orsakat hudutslag, uppsvullna magar och problem med avföring. Jag vet att det
inte är de klassiska tecknen, men mina gluten-tecken var inte heller klassiska. Vår genetiska kod är inte riktigt som alla andras....

Lilla N har äntligen ökat i vikt men har fortfarande problem. Nu har hon återigen varit utan laktos under en tid, men besvären har blivit värre. Så från och med idag tar vi bort all mjölk........ Det är mycket värre, tycker jag. Maten blir kanske inte största problemet, men alla mellanmål och för att inte tala om vilken ökad kostnad det innebär! Mest av allt funderar jag på alla tårtor, kakor, glassar och annat som det bjuds på under fest och kalas som dyker upp titt som tätt. Eftersom jag är gluten kan jag inte använda havre mjölk och försök att få fröken bestämd (Lilla N) att förstå att hon inte får äta allt. Jag har problem som det är med osten varje morgon!

Jag hoppas det växer bort för att vara allergisk är inte roligt i det långa loppet. Varje gång man blir bjuden skapar det panik hos den som bjuder, felen blir många och suget efter det förbjudna
är svårt att motstå, speciellt för små, nyfikna barn.



Dubbla uppsättningar av köttbullar och brunsås. Med och utan mjölk!

Äntligen Semester


Det var nån i familjen som såg ut så här efter två dagars ledighet..... Dags för semester!

Så vi packade bilen och satte fart mot Öland. Det blev fem dagar av välbehövlig vila! Vi checkade in på Safari campen på Ölands djurpark. På så sätt fick vi zebror, gnuer och lejon som grannar.

Dagen efter vår ankomst beslöt vi oss för att åka på upptäcktsfärd. Så vi satte fart söderut mot fyren Långe Jan. På vägen stannade vi och fotade Kung Karl X:des mur som korsar hela ön. Marcelo rev delar av monumentet när han tvingade upp en skrikandes Stora N på muren för välbehövlig fotografering. När sonen skulle komma ner till sin faders trygga(?) famn så rev grabbarna ner ett stort stenblock.... muren är väl från 1100-talet eller så... Själv trampade jag i en komocka... Färden fortsatte söderut och vi besteg Långe Jan. Barnen orkade alla trapporna upp och väl däruppe blåste det halv orkan men vi siktade några sälar innan ungarna slutade uppskatta vinden och ville ner igen. Fågelmuseet som låg bredvid uppskattades destå mer!

På vägen norrut stannade vi vid Eketorps riddarborg. Det var en fantastisk upplevelse, där vi fick prova på att skjuta med pilbågar, ha kuddkrig på stock och titta på riktigt gamla hus och historiens vindslag flög över oss. Trots blåst var det absolut bäst att vara här.

Våra magar började kurra ordentligt vid det här laget. Jakten på mat började. Vet ni att på hela södra Öland finns det inte en pizzeria att uppbringa! Inte en restaurang! Inte ett enda matställe!!!! Efter någon timme hittade vi EN mataffär. Observera att vi hållit utkik sedan vi startat färden från allra första början! Jag kastade mej in för att handla NÅT! Det fanns schampo. Tidningar. Tomater. Inte en banan, inga äpplen. Tillslut hittade jag en ledsen liten yoghurt och två päron..... Vi fortsatte färden lika hungriga och med en surrelistisk känsla av att om man flyttar till Öland så får man svälta. Hur fasiken överlever människorna? 50minuter från den södra udden finns det en ICA Kvantum. Horribelt! Jag skulle ALDRIG trivas där. På vägen till ICA så åkte vi förbi en pizzeria och Marcelo tvärnitade. Pizzorna tog ca 15 minuter att göra, de var uppätna på mindre än fem minuter. Vi var hungriga!

Två dagar spenderade vi inne i parken med att klappa på apor, emus, titta på tigrar leka bland
dinosaurier åka karuseller bada bland pirater bli överfallna av getter, åka tuff-tuff tåg och somna till ljudet av rytande lejon. Livet var väldigt behagligt där vi varvade aktiviteter med att glo på bra fotboll på TV;n. Ungarna hittade kompisar bland våra grannar och vi kunde ha det en riktigt bra familje semester.Sista dagen spenderade vi vid havet.

I samma ögonblick vi kom hem tog Marcelo bilen och lämnade mej och barnen till vårt öde. Han har saknat sina kompisar och var "bara tvungen" att åka och leka med Martin! Själv, som kvinna som jag faktiskt är, började jag tvätta, packa upp och startade gräsklipparen. Könsroller?

Barnen längtade till vår sjö, Bobbo fick komma hem och tillsammans gick vi ner till vår sjö och simmade. Det var riktigt, riktigt gött att komma hem. Speciellt efter en riktigt skön semester.

Ett ps bara. Lilla N har varit blöjlös hela semestern, förutom på natten. YESSSSSS!

Spana in lejonen. Samma procedur varje morgon. Lejonen jagade djur längs med staket. Djuren retade lejonen och vi fick underhållning!

Ölands semester







Zebran vår granne till frukost.


Far o son i berg o dalbanan!












Still in love...
























Vår utsikt
från stugan.

lördag 12 juni 2010

Blogg stopp.

Ni kanske har märkt att jag varit lite dålig på att ta mej tid att sätta mej framför datorn på sista tiden. Under lång tid har försummat min familj för skolans skull och jag har inte velat ta tid från mina barn för att sitta vid datorn. Nu har vi sommarlov och jag känner att det är dags att ta igen lite förlorad tid. Mina barn är värda en mamma som ägnar 100% av sin tid till att få dem känna sej som de mest speciella barnen i världen. Dessutom har jag lovat dem att bli en bättre mamma efter att vi firade av året med glass i torsdags. Nu är det dags för mej att stå för det löftet. Så ett par dagar framöver kommer jag att låta datorn stå avslagen. Jag ska hitta min inre harmoni, mina bra mamma kvalitéer igen. Jag ska bli närvarande, glad och försöka hitta mej, borta från all stress. I några dagar ska jag andas, kramas, gosa, andas, meditera och skratta. Så bloggen kommer vila en stund. Jag kommer tillbaka om ett par dagar, utvilad, fräsch och lite bättre (hoppas jag!)

Tills dess, kram på er och hoppas solen må lysa över oss alla!

Ålders tecken

Jag hade aldrig trott det. Men sanningen är sån.
Jag har vägrat acceptera att det är så, men tyvärr, livet är så.

Jag har fått ålderstecken. Dessa fula märken på hela min kropp som vittnar om att jag börjar blir äldre. Leverfläckar, röda märken, bruna märken, slapp hud, ja ni vet. Och gör ni inte det, så kommer ni göra det så småning om, tyvärr!

Därför har jag fått pippi på att slita bort alla leverfläckar jag kan komma åt. Det började
under sista graviditeten då det blossade upp små utåtväxande leverfläckar på halsen. En tio femton stycken slet jag loss. Sen har det fortsatt, blivit en liten mani. Och idag tog jag en till på underarmen. De sprider sej som en löpeld över min kropp, och jag hatar dem. Men idag fick jag en av dem. Suddig liten prick, men där är den jäveln! HA!

Ny hylla

VARNING FÖR INTIM SNACK, SK TUTT-PRAT!


För ett par veckor sedan fick jag nog. I fem år har jag gått i amningsbh. Samma dessutom. Vid några få tillfällen har jag letat efter nåt nytt, men min storlek är lite svår att få tag i. Stor både runt om och själva bysten. Inte lätt där modet föreskriver B-kupa och ett omfång på 75. Inte min kopp av té så att säga. Bh i min storlek kostar runt tusenlappen. Och så snål är jag att jag vägrar köpa nåt för så mycket pengar! Så var det rea för ett par veckor sedan och jag slog till. Visserligen var kupan bara D men för en så billig penning så kunde man ju prova. Amningen har ju urlakat brösten en aning. Det blev katastrofalt. Byglarna var obekväma och tuttarna hoppade ur och den klassiska fyr-tuttarna skapades då mina bröst delades i två delar av den alldeles för lilla kupan. Inte snyggt, inte bekvämt och intye så sexigt när man ständigt gick och drog in brösten i kupan igen.


Så var jag häromdagen och uppdaterade min garderob inför sommaren med de presentkort jag fick i julklapp. Och då hittade jag dem. TVÅ stycken bh:ar som blev ett stöd för min arma byst. Två stycken Bh:ar som mina bröst fick plats i. En bra storlek på kupan, en bra storlek för omfång. De var bekväma och helt plötsligt fick jag en helt ny hylla! Ett lyft för 159 kr! Jag känner mej som en helt ny människa nu när brösten inte längre ligger nere vid midjan och dallrar! Byglarna känns inte, det är bekvämt och livet känns lite roligare!

Studenten

Så var det dags för Johanna att ta studenten. Från samma skola som jag en gång sprang ut på. Då hamnade jag på första sidorna i lokallpressen, och då liksom nu var skolgården full av firande människor. Tonerna från studentsången skrålades ut och glädjen och lättnaden från de som äntligen slutat skolan gick inte att ta miste på. Mina barn stod storögda och tittade på spektaklet. Musiken dånade ut från lastbilarna medan vitklädda studenter snabbt fyllde flaken. Stora N började längta till sin egen student. Härligt att han har den ambitionen redan nu!

Studentskivan hölls i ett 200 år gammalt hus med över 300kvm stor botten våning, med gamla anrika möbler från olika tidsåldrar och en hel del andar och spöken i. Jo jag kände dem! Mina barn däremot tyckte ytorna och de gamla möblerna var en perfekt lekplats! Det resulterade i att jag skällde på dem, och de andra spelade upp dem! Nåväl, de gjorde succé och de gjorde mej svettig!

Johanna var den första bäbisen som jag bytte blöja på när jag en gång i tiden var hästskötare åt hennes mamma. Nu har hon fyllt nitton år och hade fyra stycken VG i betyget, OCH, håll i
hatten, 24 st MVG! Inga G inga IG. Den flickan föddes smart och längtar nu efter att få bli arkitekt. Tyvärr räcker nog inte betygen......

Att få kliva in i den familjen igen efter så många år var förförisk! Det är en familj full med fantastiska människor! En samling original. Skulle Johanna välja att bli författare skulle hon kunna skriva minst 20 fantastiska böcker om bara sin familj. Faktiskt så påminner de lite om serien Gilmore girls, en TV-serie som gick i flera år på TV. Där Johanna är den smarta dottern som hela familjen lägger hela sin kärlek på. Och hur kan man annat än att älska denna unga kvinna som är smart, självsäker, väluppfostrad, ödmjuk, och väldigt, väldigt snäll. Nu är planen att åka till Sydney och spela ishockey! Jag är mycket stolt över henne, och hoppas bara att förväntningarna på henne inte blir ett ok att bära.

Lycka till Johanna med allt du förtar dej i livet!

onsdag 9 juni 2010

Opponering

I dag var det den stora dagen. Dagen då jag skulle gå upp med mitt pm samt att opponera på de andras pm. Jag skulle dessutom börja. Att kritisera.

Sen skulle mitt arbete gå under luppen. Och jag fick SÅÅÅÅ mycket beröm. Jag som var så osäker, tyckte att mitt låg på en väldigt låg nivå jämfört med delar av gruppens. Men jag fick mest rosor. Det känns så HIMLA skönt.

En tung, tung sten kan snart falla från mitt bröst.

Fotboll

Fotbollsträning trodde jag. Men oj så fel jag hade. Det var match. Så Stora N fick dra på sej matchkläder och ha sin livs första fotbollsmatch!

Laget har en filosofi att aldrig toppa lagen. Alla ska få spela typ lika mycket. På alla träningar ska man ha tillslag på bollen minst 25 gånger och alla ska bli tilltalade varje träning med sitt namn. Stora N och Emil är de enda som är fem år de andra har fyllt eller ska snart fylla sex. Laget de mötte var ett år äldre ändå, och över ett huvud längre. Det var sex man mot sex man/tjej.

Matchen var jämn. Alla var i stort sett där bollen var. Getingboet var ett faktum. Det andra laget var väldigt mycket snabbare, vi var mer effektiva. De hade lite utvinning i slutet och fick till två snabba mål på mindre än tre minuter, men det gjorde ingenting för vi vann ändå med 4-3. HEJA OSS!

Stora N har spelat sin första match, och jag skrek mej hes.

tisdag 8 juni 2010

Två dagar kvar!

Sen är det lov! Sen är jag ledig! Som jag ska sova första tiden. Herre min skapare. Nu ska jag dock slita vidare med opponering på PM;en till i morgon. Tjipp, tjopp!

måndag 7 juni 2010

Nu går det förbi ett rådjur här hemma på tomten! Nu passerar den min bil! Nu tittar den på mej!

Spelar ingen roll hur många gånger det kommer harungar, rådjur, älgar och deras kalvar, småfåglar eller ekorrar här hemma på tomten. Jag blir helt salig. Jag älskar djur. Jag älskar djur! Nu är jag lycklig!

Barn är för härliga!

Mittimellan N:s förklaring till att hon inte lyssnade på mej:

-Jag hörde inte att du sa det.
-Hör du dåligt igen?
-Nej mamma men jag ser dåligt.
-Ser du dåligt?
-Ja, jag ser jätte dåligt.
-Är det verkligen så? Varför säger du så?
-För jag fick hicka. Inte idag men en annan dag, för länge sedan och då började jag se dåligt. Därför hörde inte jag dej.

Stora N:s förklaring till att han kanske har en pärla inne i örat;

-Maja tappade ut alla sina pärlor på golvet, och då skulle jag hjälpa henne att ta upp dem. Då kände jag någonting här (han pekar på örat).
-Stoppade du in en pärla i örat då?
-Nej, den liksom flög in i örat på mej.
Jag tittar skeptiskt på min son. - Stoppade någon annan in pärlan i örat på dej?
-Nej.
-Men då kan du inte ha en pärla i örat.
-Jo,men den kan liksom ha flugit in i örat. Man kan ju inte så noga veta sådana saker, eller hur!

Hur som helst är jag övertygad om att han inte her en påärla i örat. Han är jätte rädd att han har en. Stora N är inte en kille som pillar in saker på ställen. Hade de varit någon av mina döttrar hade jag inte tvivlat på dem när de ringde från dagis. Men min son? Det rimmar illa. Nåväl för att lugna hans nerver ska vi till distrikt sköterskan i morgon och ta en titt. Men ungar de är för goa!



Vecka 6

En ny måndag. Sista arbetsveckan före sommaren. Beach 2010 börjar snart och min överdrivet rultiga kropp ska visas upp på stranden. Så möts ni av rubriker om Strandad Val P, så lugna ner er lite, det kan var mej de av misstag har tagit för ett stort magnefikt djur.

Min kropp börjar bli sej själv igen. Oregelbundna menstruationer, för tillfället varannan vecka gör att humöret och orken åker berg-och-dalbana. Jag är trött, trött, trött! När jag deppar äter jag för mycket och motiverar mej för lite. Skit är det med det!

Resultat vecka 6: + - 0

Kanske positivt eftersom jag kan gå upp två kilo under mensen. Men har inte gjort det nu. Står still. Skit resultat. Men jag får skylla mej själv en aninig också. För promenaderna har blivit lite
färre nu när jag har barnen att dra på. De går heller inte i samma tempo som jag brukar. Positivt är att mina hälsporrar inte värker så att jag kreverar. Negativt är att lathet föder lathet.

Nästa vecka är det semester för viktläsande, så jag ser med spänning fram emot om två veckor då jag plötsligt rasat åtta kilo (oh vilken dröm!)

lördag 5 juni 2010

Hund...parken

Skulle iväg och titta på hundutställning. Nu gör inte jag det så ofta. Typ tre gånger i hela mitt liv. Döm av min förvåning när vi som publik inte var välkomna in för att Bobbo inte hade vaccinationsintyg med sej...... Så är det aldrig på tävlingar. De tävlande ska ha det men inte besökare. Dessutom kostade det 120 kr för en familj att komma in. BARA FÖR ATT GLO?????? De ska väl vara glada att få publik som kommer in och handlar? Visst ahde jag kunnat åka tillbaka hem och hämtat intyget, men då hade tollarna redan varit och pudlar i all ära, men de är inte värda 120 kr att titta på! Jag var vansinnig och påpekade att de kunnat slänga ut på hemsidan att alla besökande hundar också skulle ha vaccinationsintyg eftersom de kunde slänga ut att inga valpar under 4 månader var välkomna! Spydigt tittade killen på mej och sa att det alltid var så på alla utställningar. Mina ögon sköt blixtrar. Jag upplyste Herr Kaxig att jag minsann inte går på utställningar något nämnvärt eftersom jag TÄVLAR och TRÄNAR min hund. Jag använder den till det som en hund ska användas till, inte till att trippa runt i en fånig ring och "låtsas" vara viktig. Och eftersom det på RIKTIGA tävlingar inte krävs vaccinationsintyg så är det inte så lätt att veta att stroppiga utställnings fjant vill ha det av sina åskådare! Hur svårt kan det vara att skriva dit en rad till på hemsidan.

Han blev tyst.

Vi gick.

I stället åkte vi till parken och roade oss på studsmattor, klätterställningar och bland gungor innan vi åkte hem och förberedde kalaset.

Jag tänker INTE stödja dem och åka dit i morgon. Så nu har jag en hel söndag till mitt förfogande. Vad jag ska göra vet jag inte. Tips någon?

Födelsedagskalas nr 2

Så har Mittimellan N fyllt år för andra gången i år.(hmpf...) Det blev presenter, kompisar, tårta, sång, ja hela kittet. Dagens hit vår såpbubblemaskinen som skickar iväg ett femtiotal såpbubblor på en gång! Vi föräldrar satt på altanen drack bubbelvatten och kaffe samt smaskade på frukt som apelsin , ananas och kivi. Dagen till ära var det strålande sol och barnen blev brunbrända när de nakna sprang runt på gräsmattan och hade vattenkrig. Det känns som om sommaren startat nu. Bara en vecka kvar till semestern! Jipiii!

fredag 4 juni 2010

Hundhår



På ett par timmar började Bobbo att fälla. Det var i måndags. I dag såg han förskräcklig ut. Helt hackig i pälsen. Så när ungarna somnade nu vid tio (jag vet.....men det är tidigt vi kan hålla på till halv tolv med Lilla N i veckorna, horribelt!) så tog jag ut Bobbo på gräsmattan och stålborsten. Det var knappt att jag trodde mina ögon när pälsen lossnade i drivor. Det var hur mycket som helst! Ett kilo lättare sprang han sedan runt och letade i godis i gräsmattan. Vilken skillnad på hund. Han blev jätte fin. Jag rös vid tanken på allt det där håret skulle ha hamnat på mitt vardagsrums golv.... Med en lite stiligare Bobbo ska vi i morgon ut och titta på hundutställning. Vi ska inte ställa ut, bara kolla på tollarna och lite andra roliga raser. Kanske leta efter en hundras som inte fäller till nästa gång. En kinesisk nakenhund eller varför inte en bolgnese?

FÄRDIG!


Jag kan knappt tro att det är sant. Men nu är det gjort. PM skiten är iväg skickad! Idag har jag läst igenom allt och fixat till referenserna, och jag är klar. JAG ÄR KLAR!!!!! Nu ska jag sitta ner hela helgen och känna yttligare lite stress rinna av mej som vatten på en gås. Jag ska njuta av känslan när stenarna lämna mina axlar, och själen ska bli lättare. Dessutom gick jag upp med mobbnings-uppsatsen igår och blev godkänd plus att resultatet av biologi kursen kom och där är jag också godkänd. Så 50% av mina 150% är godkända redan nu. På onsdag går jag upp med mitt PM och sen har jag en vecka att ägna åt att fixa till det som inte blev riktigt bra. Klarar jag det plus straffuppgiften jag ska göra på måndag så har jag fixat den här kursen också. Så nästa vecka är det genomläsning av allas PM som gäller plus de två straffuppgifterna. På Torsdag ska allt vara färdigt! Då tar jag sommarlov.
Som jag ska njuta!!!!!!!!!!!!!!

torsdag 3 juni 2010

Bobbo är bäst!


I går var vi på vår första tävling sen två katastrofala lydnads tävlingar förra juni. I år har jag valt att skippa allt som har med lydnad att göra och vi satsade på en agility tävling i Åtvidaberg. Nu var den inofficiell, så resultaten räknas inte, men de kan många gånger vara svårare än officiella. För att vara riktigt ödmjuk så var inte banan särskilt svår, men den var ju lika för alla, så det spelar ju ingen roll.

Det sista loppet, en hoppklass utan balanshinder, så vet jag inte riktigt var varken jag eller Bobbo lämnade hjärnan någonstans, men utanför planen var dem. Redan i starten var Bobbo snabbare än vad jag räknat med och jag kom efter i huvudet, så det var på ren rutin han tog slalomen. Sedan kom problemet. Jag stod fel, visade hindren fel och fullföljde inte. I ren panik, i den snabba farten, försökte jag rädda situationen med röst kommando. Det gick inget vidare alls, så han tog fel tunnelingång och vi blev diskade. Nåväl, så är livet på agilityplan. Trots disk får man fortsätta, och som han gjorde det. Jag vet inte riktigt vad jag hade inbillat mej, men vi kan väl uttryckat så här; jag var inte lika snabb som jag i min vildaste fantasi hade föreställt mej. Så på upploppet flåsade jag tungt tre hinder bakom Bobbo och fick dirigera bakifrån. Men någonstans där kom ändå lite av förra veckans kurs- knep in i kroppen och jag placerade mej strategiskt ungefär 20 meter bakom min planering och Bobbo såg, lyssnade och lydde, så då gick det bra. Sen var jag helt blank i huvudet. Hela loppet kändes som en personlig katastrof. Eftersom jag efter andra hindret inte varit med längre så var det inte mycket i banan som kändes lyckat. Och strulet med sex hinder och fel tunnelingång kändes som vansinne. För vi skulle liksom kunna det där. Det var inte SÅ svårt. Idag känns det lite bättre. Jag kan analysera loppet på ett helt annat sätt och se det som ändå var bra. Och det är ju positivt.

Det första loppet däremot, agilityn med balanshinder som Bobbo alltid får fel på eftersom han hoppar över ett fält där de måste sätta tassarna, gick jätte bra. Vi var synkade, han lyssnade
och jag var med i tanken och med kroppen hela tiden. Ett litet, litet misstag på upploppsbanan, när han trodde att han tagit sista hindret gjorde att vi inte knep segern men vi kom stolta som tuppar tvåa i allafall. Noll fel och lite mindre än en sekund långsammare än ettan. Trean bakom mej hade vi drygt tre sekunders marginal till. Vi stannade inte kvar för prisutdelning, men Anette skulle ta min rosett, så den får jag vid ett senare tillfälle.

Enda tråkiga var att de sköt ett par gånger när vi var på väg till plan, så Bobbo var lite berörd och inte riktigt sitt glada vanliga jag. Han gillar inte skott. Men han gillar fart med agility så klart!!!

onsdag 2 juni 2010

Pm-skrivandet

Två dagar kvar, sen är skiten över.

Skrivandet till pm.

PM, vad är det för namn på en uppgift? PM är inte det en förkortning, en sida eller så? Inte 15 sidor späckade med fotnötter? 15 sidor som egentligen inte ens handlar om det som uppsatsen ska handla om. Bara massa teorier, gammal forskning, vilka metoder jag har använt (vadå använt jag ska göra uppsatsen nästa termin!) vilket teoretiskt raster jag ser min studie igenom, vilket mitt fokus är och hur jag ska analysera mina fältanteckningar..... Jag tror min kusin skulle älska det här. Det är liksom hennes grej att plöja tråkiga teoretiska böcker och använda svåra ord. Hon kan inte ens svära som vanliga människor. Nej hon tar till gamla kraftuttryck som " förgrömmade järnspikar" eller nåt annat tokroligt. Vill ni ha ett en radda av härliga uttryck jag jobbar med?
Inte, här kommer de i allafall:

Validitet, social konstruktivism, matriser, etnologi, etnometodologi, diskursanalys, metod traingulering, kvantitativ innehållsanalys, variabler, reliabilitet, bias, kodbok, indexkonstruktion, univariat fördelning, kondensering, helhetsförståelse för specifika förhållanden, ja jag skulle kunna hålla på en evighet. Men det gör jag inte utan ägnar mej åt eländet istället. Puss!

Kusin blir du upphetsad nu?

En sak till...

Ja, just det, jag är törstig oxå.
SOLEN ÄR HÄR!!!!

tisdag 1 juni 2010

Det råder krigsstillestånd här på gården. Inga salvor har rapporterats det senaste dygnet. Dock är antalet sårade obekräftat efter gårdagens granatskjutning. Det ser ut som om fredssamtal inte kan komma på fråga. Parterna står för långt från varandra. Inga medlare har anmält sitt intresse så konflikten ser ut att bli långdragen.