En lisa för själen

Det var riktigt nice att gå ner till sjön o svalka av sej en stund. Vägen ner var oändlig. Benen kändes som spagetti. Men väl där nere var det rätt skönt att sätta sej i vattnet och bli avsvalkad. Barnen stojade friskt runt mej och Bobbo apporterade hur villigt som helst. Sen tog jag en lätt simtur medan barnen lekte i sanden. Ohhhh, så skönt. Återigen påmindes jag om jag bor i himmelriket. hur kan jag ens börja planera att flytta härifrån? Nåväl, vi får se vad åren har att utvisa. Just nu trivs jag som fisken i vatten!

Vägen upp från sjön kändes mycket bättre, trots att det är uppförsbacke hela vägen. Återhämtningen har börjat.

Nu kanske vi kan fira med att baka bröd. Och kanske lite muffins? Det är ju trots allt lördag....