Translate

fredag 27 februari 2015

En del som skett

Hej på er!
 Det har hänt lite sen sist. En tripp till Turkiet, dottern har tillfälligt hoppat upp en årskurs, en kär arbetskollega slutar på jobbet och influensan har invaderat mej. Eftersom jag fortfarande inte är frisk är det nog mest mina täppta näshålor och bihålor, febern och den ömmande kroppen som det är mest fokus på just nu i mitt liv. Orken är inte den bästa, men jag försöker att jobba och jag försöker att hinna med hemmet och djuren. tack och lov har barnen hjälpt till att gå ut med Bobbo och stackars Pepino har fått lite trickträning och blivit lite borstad de här dagarna. Jag hoppas kunna ta en sväng på hästryggen nu till helgen. Isen har ju börjat försvinna lite lätt. Så kanske det går... 

Att bli lite småsjuk och att bli sjuk så att kroppen värmer upp ett helt rum är två helt skilda saker. Jösses vad dålig jag blev med närmare 40graders feber och svimfärdig. Det är inte ofta. Men det är många som varit sjuka och influensan har gått hårt här i Östergötland om man får tro tidningarna. Jag tycker alltid att det är vidrigt att vara sjuk när jag blir det, men ibalnd när man är frisk kan man nästa längta efter att få  bli lite sjuk så man får krypa ner i soffan och strunta i omvärlden, glo på lite dålig film, somna och inte ha ansvar. Jag beslutade för några år sedan att tillåta mej själv sånna "sjukdagar" ibland. Självklart när man ändå är ledig. Men just bara strunta i att laga mat, städa eller göra några måsten. Trodde jag hade förhandlat bort sjukdom på så sätt. Man jag hade tydligen fel. Nu måste jag snyta mej.

tisdag 17 februari 2015

Produktion



Jag är så glad för vårt småfolk har börjat lägga ägg. Eller närmare bestämt är det Kakan som lägger ägg. Vi får runt två per dag. Eftersom vi inte har en hane trodde jag aldrig att ankorna skulle lämna några ägg till oss.
 Istället hade vi siktat in på små hönsägg framemot våren. Men redan nu har vi stooora ankägg. Jippiiii!

måndag 16 februari 2015

Pepino är lös

Jag måste nog säga att all min egna fritid faktisk går till stallet just nu. Även om det inte blir mycket träning i form av ridning så tar det ändå sin tid. Jag försöker att trickutmana honom rätt mycket och träna på vardagssaker, som att inte gå ur boxen fast den är öppen och jag går därifrån.  Pepino är ju skrämmande rädd för getterna på gården. Han håller på att krypa ur skinnet när de bräker. De är okey att titta på men att lyssna på dem... det är livsfarligt!
Pepino hälsar på Klara.
 Nu har ju de fantastiska kultingarna flyttat in i stallet och jag vill inte ha en häst som flyger i luften så fort de grymtar. Därför har vi börjat med introduktion av grisar! Och det har gått bra. Det är just grymtandet som först fick honom att reagera men när han fick se de små grisarna och höra att det var de som lät så lugnade han ner sej. Han älskar hundar och jag tror han tyckte Klara och Emma var som små hundar.


Pepino går lös efter mej numera.
Under några månader har jag nu börjat träna att han ska kunna gå lös med mej, utan grimma eller snöre. Tanken är att köra lite frihetsdressyr i slutänden. Häromdagen lyckades jag för första gången en hel sträcka - från stallet till hagen. Jag har provat förut men då har han släppt mej efter ett tag och riktat uppmärksamheten åt annat. Nu gick det hur bra som helst! Min lite suriga min på bilden handlade mer om att inte halka på isen samtidigt som jag försökte fota oss båda. Gick ju sisådär. Men jag är stolt över Pepino och hans framsteg.

söndag 15 februari 2015

NU testar vi ny kurs!

Att vara pensiönär är sådär...
Bobbo har fått börja gå kurs igen. Egentligen var det ju Pluto som var anmäld. Älskade Pluto. Han är så saknad här hemma. Lilla N räknar fortfarande in honom när vi pratar om vad vi ska göra. Ingen rättar henne. Hon brukar komma på sej själv efter ett tag. Då blir hon tyst. Jag anmälde honom till K9 Nosework för att hitta en vettig sysselsättning där han inte behövde mangla fram så mycket på sina bakben. Men han hann ju säga farväl till oss innan det var dags. Bobbo höll på att tjata ihjäl sej här hemma. Han har totalt tröttnat på pensionärslivet. Vilket innefattar övningar han redan kan och inte så mycket nya moment. Nu var han redo att göra något nytt och jag lyder,

För mej var det intressant att börja i  någonting som jag inte hade en susning om vad det var för någonting. Att läsa sej till vad noseworken innebar var inte heller helt lätt. Hunden ska lära sej specialsök, typ narkotikahund, fast ofarliga ämnen. Att börja lära ut till sin hund något man inte riktigt förstår är också rätt intressant. Eftersom jag inte har målet klart framför mej vet jag heller inte riktigt hur jag ska gå tillväga. Men Eva på Dog and People försöker täcka in hur vi ska träna våra vitt skilda hundar, alltifrån halvsenila Bobbo, bruksdobbermannen till totalt otränade nybörjar hundar. Helt klart gör vi på olika sätt men det är väldigt kul att se hur vi löser uppgifterna på olika sätt.

Vi har börjat med doften björk. Vi börjar i små behållare som egentligen ska sitta fast i en golvbana så att hunden inte kan röra på burkarna. Som ni kommer märka på filmen, så har inte jag tränat med det, jag har haft burkarna lösa vilket vållade lite bekymmer i början. Vi har gått vidare med att gömma doften i föremål och senast så gömde vi doften på två ställen i ett litet rum. Bobbo har  bra dagar och han har sämre dagar. Ibland går han upp i hög stress och ibland vill han inte alls jobba, blir lite förvirrad och känner sej olycklig. Men mestadels är han på. Mestadels blir han superglad när burkarna åker fram och han jobbar med svansen glatt viftande. 


lördag 14 februari 2015

Fantastisk morgon!




Vilken fantastisk hästmorgon vi har idag. Solen skiner, det är lagom kallt och Pepino avbryter frukosten för att möta mej i hagen. Idag tog jag inte in honom. Det var för fint väder. Vi borstade och körde lite trix. Vad mer behöver man för att få en bra start?

söndag 8 februari 2015

Häst och lite hälsa

Jag har haft det lite mindre bra nu ett tag. Hälsan är lite sisådär med. Sjuk, sjuk, dålig i händer och rygg. Jag har svårt att prestera något bättre och kondisen har minskat katastrofalt mycket. Även om jag fortfarande tycker att det mesta är roligt är jag en utslagen person när jag dimper ner rumpan klockan tio på kvällen. Det finns inte mycket kvar
att hämta då. Och nu de senaste veckan är det som om kroppen inte svarar när det är dags att gå upp. Det finns ingen ork, ingen energi kvar. Igår försökte jag kickstarta mej, tog till och med en Ipren för att bara få kroppen att svara på kommandona att gå ut i badrummet. Men det gick inte. Så jag ställde in ridningen och gick och lade mej. Sen sov jag nästan hela dagen. Ändå hade jag svårt att vakna till. Solen strålade, det är massor av snö och lusten att gå ut och ta till vara på dagen var enorm. Men kroppen.... svarade inte. Jag fick tvinga mej upp och på ren viljestyrka åkte jag ut till stallet. Tjejerna följde med. 

Klara med rosa öron och Emma som gömmer sej.
Där fick jag en sötchock. Klara och Emma har flyttat in. Jag som älskar grisar! Pepino hade märkt att jag kommit, men eftersom jag blev kvar i stallet lite för länge stod han i grindhålet och väntade på mej när jag tillslut kunde slita mej från grisarna. Tjejerna tog in
lilla Shouni.


Pepino väntar på mej, tjejerna lockar på Shouni.
Pepino har ändrats de sista veckorna. Jag tror han har saknat sitt gamla hem och sin gamla matte en hel del. Han har varit jättegosig och nyfiken, men det har varit som om han inte riktigt, riktigt släppt in oss alla- då menar jag mej och hästarna. Men nu, sista tiden är det som om det har ändrats. Han har en helt annan attityd mot de nya hästarna i hagen, han piggar på öronen och blicken blir annorlunda när han får syn på mej. Han har börjat samarbeta på ett nytt sätt. Jag har inte ridit på en månad av olika anledningar, mest pga halkan, 
Lilla, söta, tuffa Shouni
så vi har kört  många tricksutmaningar. Han älskar det! Jag får känslan av att han nu släppt lite av det gamla och accepterar det nya. Hela tiden har han mått bra av lösdriften och att stå inne i boxen i väntan på att sluta svettas är inte det bästa han vet. Och även om jag inte är Sandra, som kan alla bästa kliställena eller de hemliga kodorden så är jag nog bra nog, för vi skapar vårt eget språk.

Longering på fältet i skymningen
Igår tog jag ut honom på fältet för att longera. Det var djupsnö så han fick jobba en del. Vi tränade röstkommando i intervaller. Skritt, trav och stopp. När jag började longera honom tog det lång tid innan han reagerade, än är han lite seg att börja trava. Han är som mej, tar ett par extra skrittsteg innan han börjar springa. Latkorven är lika stor i oss båda. Men han jobbar på och gör det bra. 
Jag ser framemot när vi kan börja rida ut ordentligt han och jag. Nu har jag inte testat sen i höstas, då vände han och det blev lockning och en del övertalningsförsök för att få honom att gå från stallet. Närmare någon kilometer gick bra, men sen ville han helst hem igen. Nu när han är lite säkrare på hästkompisarna och mej kanske det går bättre. Men vägen är isgata så vi kommer ingenstans.

Idag är vädret lika strålande. Jag försöker kicka igång kroppen för att ta en promenad med Bobbo. Igår var det bäcksvart när vi äntligen kom ut och njuta av solen var inte det vi gjorde direkt. Så jag ska försöka göra det idag, samt ta tillvara på ljuset när jag åker till stallet. Njuta av en härlig vinterdag helt enkelt. Jag ska bara kunna resa mej upp först....

Trickutmaning 26

Bobbo är med i  trickutmaningen. Nu är det inte så stor utmaning för honom att hämta fem föremål så därför lade jag utmaningen i snön utomhus efter lite träning. Han var lite trött i benen men jobba det älskar min underbara son. Jag brukar inte vara med på utmaningen, sist var det när han skulle öppna en skåpsdörr, hämta en flaska, lämna över den till mej och stänga skåpet. Då var också Pluto med. Men just för att dagens utmaning låg mer rimligt till så filmade vi och lade ut på fejjan. Nu får vi se om vi vinner eller inte. Hur som helst är det kul att jobba med sin hund. Bobbo och jag har ju även börjat på kurs. Filmverktyget strular nu så jag kan inte lägga upp en film om hur arbetet fortskrider men det kommer. Då ska ni få veta om K9 nosework. Tills dess får ni njuta av någon minuts Bobboapporterar fem föremål och hålla tummarna att han vinner!