Häst tävling

I dag var det dags för oss att heja på Rebecca när hon tävlade hoppning med sin Nemo. Jag hade hoppats på att kunna se båda loppen, men tyvärr var vi tvungna att dra till bruxan för ett möte precis när det var dags för lopp nummer två. Rebecca är tjejen som alla vi vuxna i släkten är lite avundsjuka på. Hon är en sån som alla skulle vilja vara. Hon är snygg. Väldigt snygg! Hon är duktig i det mesta hon tar sej för. Hon har ork, hon är trevlig, väluppfostrad, rolig och har ett driv som är fantastiskt. Det är tur att hon är så tjurskallig och att hon tappar humöret totalt när hon inte ätit. Annars hade hon varit FÖR perfekt. Inte nog med att hon tävlar i ungdomslandslaget i simning, kvalar in till stora SM tar medaljer i junior SM och vinner det mesta i bassängen, hon hinner dessutom med att rida och tävla både dressyr och hoppning. Dessutom är hon en riktig fighter på crossen, när hon väl kör. Alla vi vuxna önskar nog innerst inne att vi hade hennes talang och utseende. Vi försöker att inte sjåsa upp hennes prestationer för mycket. Hon är faktiskt helt underbar även om hon skulle halvdrunkna i bassängen eller hata hästar! Det är inte lätt det där. Speciellt inte när hon har syskon som också ska ses ordentligt.

Idagens tävling tapapde hon koncentrationen under en liten stund och slutade rida ett par meter framför ett hinder. Nemo tvekade och vägrade. Han rev hela hindret. Medan de byggde upp det igen så fick Rebbe ordning på sej själv och red riktigt bra. Det såg ursnyggt ut! Stilhoppning var det dessutom. Hon hade en titel att försvara från förra året, men rivningen gjorde att hon hamnade på en femte plats. Vilket var riktigt bra. Utan rivningen och segern hade varit hennes. De var så fina att jag i vanlig ordning ville gråta. Och hon är så trevlig!

Innan jag blev gravid sa jag till Rebecca och Andreas, mina barns kusiner, att när jag får barn så ville jag att mina barn skulle bli som dem. Till min stora glädje ser jag likheter mellan Stora N och

Andreas. Men också mellan Mittimellan N och Rebecca. Jag älskar de stora barnen nästan lika mycket som mina små. Och jag känner att jag är lyckligt lottad som får vara "ingift" i en sån trevlig och cool familj. Jag är också glad att barnen har sånna bra förebilder i sina enda kusiner.