Idag spenderade mina två äldsta middagstiden med att hoppa i lerig sandlåda, gunga och busa hos vår granne medan jag tog Lilla N och hundarna på en promenad i skogen. Jisses vad underbar hon är min lilla tös när stora syskonen är borta! Marcelo satt i sin bobcat och grävde. Jag älskar livet här ute. Jag avgudar mina grannar, både Alfred och hans familj, men även hundfamiljen rätt över, Åke som pratar för mycket, sommargäst grannarna, eftersom dom aldrig är här. Frasses matte och husse är sympatiska, vår pensionärsgranne som inte säger mycket men fixar destå mer. Vår rocker-granne och hennes tunna karl och två tonårsbarn. Henne är det krut i, även om vi bara ses ett par gånger om året. Så härlig! Gunnar och Gittan som alltid har ett par vänliga ord på vägen. Våra holländska grannar som spenderar halva året utomlands men som är sådär härligt europeiska. Deras tomt och vår tomt delar staket men vi märker knappt av varandra. De är många fler, mina grannar. För vår lilla by har vuxit. Än så länge finns det inte en enda jag ogillar. Men så väljer vi förstås att inte umgås för mycket med folk. Pappas devis är att de bästa grannarna är de som man inte träffar. Jag håller väl inte med. Men det kan ju bli för mycket också om man inte passar sej.
I vilket fall som helst är jag jätte glad för att Alfreds familj vill umgås med oss, för vi vill vara med dem! Mina barn varje dag om de fick. Det är tjat om Alfred varje dag vid köksbordet. Fantastiskt!
1 kommentar:
Hej!
Vill bara sända en hälsning från en annan del av "stan". Det är jag som gjorde dig glad och flyttade, din förra granne. hi hi. Ja, jag förstår hur du menar och jag lämnar glatt över huset till dessa trevliga nya grannar med barn i passande ålder till din familj. Kul när allt blir bättre. Barn behöver grannar i rätt ålder, helst när det är långt till andra barn.
HA en skön sommar där ute i "Ludde".
Kram från hon med hunden...som byggde huset på andra sidan..
Skicka en kommentar