Ge mej lite kärlek idag.

Hej världen. Ge mej lite styrka idag. Jag behöver lite kärlek. Det gör ont,ont, ont. En nerv har satt sej i kläm under ena skulderbladet. Inte skönt. Jag känner mej lite trött och ynklig. Mina hälar....... hälsoprre är inte, inte skönt! Och hungrig är jag. Och sugen. Vi kan väl säga att hormonerna i kroppen löper amok. Har svårt att hålla kroppstemperaturen jämn och fin. Fryser. Svettas. Sover som en död när jag väl sover. Marcelo säger att jag är lite kall. Avståndstagande. Jag tycker jag är supereffektiv och och ger alla av min tid och uppmärksamhet. I går bakade jag och Mittimellan N både bröd och en kladdkaka. Jag lagade mat, spelade schack med sonen, pratade med Åsa i telefonen, plåstrade om Marcelo när han skar upp fingret, dukade upp till mysig stund för bara honom och mej, hämtade min lagade bil från verkstaden och gosade med Bobbo. Sedan låg jag även och tyckte oerhört synd om mej själv medan Marcelo  försökte trycka bort nerven och sedan gned in svidande linement på ryggen. I dag behöver jag lite kraft att orka vara jag. Nu fixa morgonbestyren. Idag ska vi ha Shakira tema på spanskalektionerna. Så jag ska koppla in kanoner och smartboard på lektionerna så vi kan dansa och sjunga till Waka waka. Spanska är kul!

Tidig morgon

Klockan ringer. Visarna står på 05.25. Dags att dra på träningskläderna. Det värsta mörkret har precis börjat ge med sej. Dimman ligger över gräsmattan och dropparna i dimman är så stora att det ser ut som regndroppar när jag fotade med lilla kameran. Bilden blev helt obrukbar. Nu ut med hundarna för att höja pulsen innan arbetsdagen tar fart.

Tårtfika

I dag bjöd kollegan på tårta. Mumsig! Hon hade gjort den själv och det tog lång tid innan någon av oss vågade förstöra konstverket. Låt oss säga så här....jag kommer aldrig fixa en sån snygg tårta! Inte illa att ha hemkunskapslärarna i sitt arbetslag!

Skogspromenad.

Min fina, underbara, älskade och super vackra Bobbo!

Jag älskar dofterna. De dunkla vägarna. Stigen. Bergen. Jag älskar att se Bobbo flyta fram över stock och sten, som den skogsvarelse han är. Hör en fågel. Smakar ett blåbär. Njuter när det bara är hundarna och jag. Ingen som pladdrar. Tyst. Älskar tystnad. Älskar luften. Avslappnande. Jag 
älskar den ordlösa kommunikationen vi har, mina fyrbenta söner och jag. Jo Pluto har blivit min på nästan samma sätt som Bobbo. Jag tvekar ibland fortfarande om hans vara eller icke-vara i vår familj. Speciellt efter att grabbarna rykt ihop eller när det är spänt mellan dem. Jag vill ju i slutänden göra det som är bäst för dem. Men så här i skogen där de springer sida vid sida eller 
efter varandra på stigen så glömmer jag bort spänningarna. Här är det bara skönt. Här tankar jag. Här njuter de att få löpa fritt, hoppa över nerfallna träd. Jag kan se ruset i deras ögon när det far fram fria i skogen, i naturen där vi hör hemma!

Firar min darling

Puss älskling!

Ska kanske tillägga att Marcelo faktiskt har fyllt år. Min stora kärlek i livet har tagit ett kliv närmare medelåldern. Av oss fick han en tatuering och ett ps3 spel. Vi överraskade även honom med en middag i glada vänners- och familjenslag på en restaurang. 

Rebeccas hemliga vapen i jakten på medaljer
i simning. Som vi skrattade!

Rebecca visade ditt hemliga vapen i ryggsimmet. Med hjälp av överläppen täpper hon till näsan och kan på så sätt vara längre under vatten än sina konkurrenter. inte undra på att hon tog brons senaste SM..... 
Nu är firandet över. Marcelo tatuerade in döden på underarmen och vardagen rullar vidare framåt. Nu är det jag som står på tur. Min födelsedag är närmast. Ha ha. Jag älskar att få 
presenter.

Mor och dotter.
Rebecca och Petra

Vaken?

Åhh så vidrigt det var att vakna idag... eller vem försöker jag lura? Jag har inte vaknat än. Visst har jag fått i mej frukost och skjutsat Stora N till bussen ( hmmm, jo jag vet....men jag vaknade försent för att vi skulle hinna gå) och jag går inte omkring naken. Men jag vet inte om jag skulle kalla mitt tillstånd vaken..... Jag har en känsla av att vi kommer sent till dagis idag.....

Och nu över till reklam....

Kusinen och Fastern bjuder in alla i Norrköping med omnejd att pyssla lite. De har ju en sån där braig butik där man kan scrappa och annat skojsigt. Ni vet fina papper, tuffa stämplar och annat. Gillar ni sånt så titta förbi. de ligger i Vrinnevipark vid Vilbergen, fd AMU-center. Just den här pysseldagen har de dock hittat större lokal i Eneby.

Mitt nya jobb

Jag har nu börjat vecka tre på mitt nya jobb. Och jag tycker det är riktigt bra. Som alltid är jag lite försiktig. Jag vet att det snabbt kan förändras. Men just nu. I den här stunden så känns det riktigt bra. I dag slog det mej att jag skrattar oerhört mycket på mitt jobb. Alltså jag menar RIKTIGT mycket! Det slog mej när jag reagerade på min kollegas skratt. Jag undrade hur hon kunde skratta så många gånger om dagen, innan jag själv gnuggade käken eftersom den molar lite av att ständigt vara öppen i så många skratt. Jag kan inte komma ihåg att jag skrattat så många gånger per dag som jag gör här. En annan sak som slagit mej är att jag känner så lite stress. Nu har inte alla samtal börjat, jag har färre elever, ca 45 elever mindre, än vad jag hade på min förra arbetsplats och jag jobbar bara 75% vilket gör att jag har en heldag i veckan till att plugga, så det är lite orättvist att jämföra. Men eleverna jag har är mer vetgiriga, jobbar på och verkar tycka att det är roligt att lära. På åttornas lektioner har jag oerhört roligt, niorna är tysta, fokuserade och en lätt grupp att hantera, helt underbart för en lärare! Mina sjuor är en liten mysig grupp som det går att jobba tätt och intimt med. I varje klass har jag 60minuter tre gånger i veckan med. Och det är rena drömmen! Gunilla, den andra spanska läraren blir bara mer och mer fantastisk för varje dag som går och jag har hittat kollegor som jag gärna söker mej till, som får mej att blir på bra humör. 

Jag trodde inte att jag skulle sakna min gamla arbetsplats så mycket som jag gör. Det var mycket som var så himla bra där. Och vissa människor som jag önskar att jag kunde få ha i min närhet. När jag ser gamla elever blir jag lite nostalgisk och undrar hur de mår. Jag skulle vilja fortsätta vara en del av framgångssagan som de är. Talangfulla människor som syns och hörs och som har så mycket inom sej. Jag kan sakna de fina miljöerna och lättheten med att ha allt på samma ställe. Och jag märker stor kärlek i min röst när jag talar om min förra skola. Men min nya arbetsplats känns bättre. Känns mer äkta, mer på riktigt, mer jag. Jag är jättenöjd. jag hoppas jag kommer säga samma sak om ett år, när anställningen löper ut....

Träning är ju kul ju!

Efter två dagars riktig hygglig träning med Pluto känns det här med hundträning som min grej igen. Plutos fritt följ börjar sitta och apporteringen blir säkrare och säkrare. Idag har jag tränat freestyle. Det jag kan konstatera är att min plan att sno Bobbos klass 2 program inte funkar. Pluto rör sej inte alls i takt med musiken. Inte ens i närheten. Rörelserna blir så misspassande så att det gör ont i den lilla taktnerv jag har nånstans där bak. Så jag försökte med en annan låt..... och en tredje låt.... Tyvärr måste jag nog säga att ingen av låtarna passar oss. Men jag har väl inte gett det en ärlig chans så jag får torrgå program i morgon för att se om jag kan modifiera programmet så det funkar. Men positivt i vår strävan efter att få till ett program med en dryg vecka på oss är att jag har lärt Pluto kryp mellan mina ben. Han hoppar numera över min kropp när jag ligger... så lite nya saker blev det idag. Med lite mer träning så kryper han 8 runt mina ben. Han är inte riktigt i mål än, men snart så. Nu vet jag vad jag ska göra i morgon kväll.....

Fotbollsmorsa

Jag skriker som besatt. Applåderar så att handflatorna glöder. Ibland hoppar jag upp och ner längs sidlinjen. Jag river mej i ansiktet när fel lag gör mål. Ja, jag är en fotbollsmorsa. Vet inte om jag alltid är den bästa, men jag är alltid engagerad. Pinsam? Jag? Blir jag hyschad på? Det har jag inte tid att ta reda på. Jag är fullt upptagen att berätta hur underbara de är på plan. För såklart skriker jag inte negativa saker. Jag är uppmuntrande och ibland...... men bara ibland ( kanske 8 gånger per match) 
ropar jag åt dem vad de ska göra. Och aldrig säger jag någonting negativt. I regn, kalla vardagskvällar eller heta sommareftermiddagar står jag på träningsplan för att Stora och Mittimellan N ska få träna. Visserligen brukar jag ta tillfället i akt att träna hundar eller ta ett varv i spåret. Men snällt steker jag pannkakor till dagar som denna då det är  en fotbollscup ( heter sammandrag numera) som upptar
 mer än halva dagen. Jag tvättar fotbollskläder, fotar och hejar. Så nog är jag engagerad och visst har jag rätten att kalla mej fotbollsmorsa!

Ps: I dag vann de två matcher och förlorade en. Heja Stora N!

Familje -kvällspromenad

Efter träning, handling och besök hos svärföräldrarna så var vi väldigt trötta. Som ett litet barn somnade jag i soffan när jag packat in all mat, duschat av svetten och fått mat i magen. Under hela Kungfu Panda 2 sov jag som en död som knappt orkade vakna upp när Marcelo kom hem och ryckte och slet i mej. Men efter filmen vaknade jag till liv och det var en fantastisk skön kväll. Då tog barnen och jag hundarna ut på en härlig familjepromenad. Först ner till sjön för att träna lite apportering. Luften var sval, månen tittade ner på oss och vattnet var ljummet. Det var en perfekt kväll att vara ute i! Grannen var ute på sjön och lade nät. Hundarna 
fick träna en och en och barnen förfasade sej över alla sniglar som tycktes krylla uppe vid borden. När vi var klara i vattnet tog vi långa varvet och mörkret föll över oss. 
Tillsammans filosoferade vi lite över livet. Efter två timmar var vi hemma och mötte Marcelo utanför ytterdörren, som glömt sin nyckel hemma när han åkte hemifrån...

Fredagsfys

Lilla N försöker ta sej ur en fasthållning medan tränaren Erik
 hjälpa till Vilgot att behålla position.

Inte bara arbetsveckan är igång. Även barnens aktiviteter har startat. Fredagsmys är i vår familj till fredagsfys. Gympass (för mej) och judoträning (för barnen) står på menyn. För vissa är detta ett mysterium, hur vi kan vilja spendera  2½timme nere i en träningslokal en 

Mittimellan N rullar runt och gör
en fasthållning på sin bror.

fredagkväll. Men vi som är invigda tycker det är jätteskönt. Inget städande, inget tvångsmysande med nåt gott, vi sparar det till fredagen. Dessutom har vi trötta, nöjda och oftast glada barn som somnar gott efter maten. I vår familj passade vi på att på lördagsmorgonen dra i väg på familjejumpa på lördagsmorgonen. Så det blev mycket träning. Tur att vi är på ungefär samma nivå.....

Jävla skit träning!

Pluto ligger och vrålar och har totalt glömt bort vad stanna betyder. Alltmedan jag försöker träna Bobbo, som går upp i så mycket stress att han inte klarar av att utföra en enda övning korrekt. Så fort han gjort ett halvdant moment, typ en halv snurr kastar hans sej iväg för att försöka få mej att kasta en boll. Eller när han ska gå i sidled så gör han det och trippar framåt, bakåt åt höger och åt vänster innan han stannar. Då har jag kört ett långt föremålssök med honom innan för att han skulle dränera lite energi innan. ursäkta du är snart tio år grabben, sluta agera som en liten studsande unghund. Jag fick gå tillbaka till början göra en rörelse, belöna lugnt, men då kunde han inte stå över huvudtaget han gjorde små miniutfall mot externbelöningen. Och Pluto vrålade. Till slut brast det för mej och jag skrämde upp Pluto upp på berget. Och efter yttligare tre minuter, när Bobbo inte ens kunde ge mej tassen gav jag upp träningen helt och hållet, på uruselt humör.Regnet började stå som spön i backen så jag ville inte ens torrgå programmen. Pluto är lika glad som vanligt och kastade sej in över altanen helt inställd på att det nu var hans tur. Åh nej, gissa så fel du har gosse lilla! Samtidigt som jag gläds åt att han inte är det minsta berörd av mitt dåliga humör. Skillnad var det för ett år sedan! Som det känns nu kommer jag stryka Bobbo från de två sista tävlingarna. Det är inte värt stressen. vi har haft så roligt med vår träning de sista veckorna, något i mej måste ändras när det blir på mer allvar eftersom han reagerar som han gör. Vi får se. eller så tränar jag inte alls fram till tävlingen och bara går in och river av programmet efter att ha kört lite apportering innan. Kanske funkar det bättre? Jag vet inte.

Plutos nya program har jag inte testat på honom. Det finns vissa rörelser han inte kan, ex gå på bakbenen så då måste jag hitta på nåt annat. Men jag får väl ta helgen och träna på med Pluto-boy. Ivrig att göra nåt är han ju helt uppenbarligen!

Nej inte nu!

Ont i halsen, lite mör i kroppen, huvudvärk - jag håller på att bli sjuk! Inte roligt nu när jag precis har satt igång med jobbet. I dag slutar jag halv fyra. Sedan ska jag åka hem och göra maten för att sedan bädda ner mej och försöka kurera min halvtaskiga lekamen. Hundarna får nog leva med att det blir en tråk dag för dem i dag. Har jag ork ska jag träna lite, men det blir ingen långpromenad! Ingen powerwalk heller! I går när Stora N tränade fotboll testade jag att köra Pluto i Bobbos klass 2nummer i freestyle. Nu kommer jag inte ihåg alla turer men det jag hade koll på verkar fungera fint. Så planen är nog att köra Pluto i det numret nästa vecka i Linköping. Vi måste bara få till träningstillfällen med musik. Och jag tänker inte göra framåtfallet, min nacke mår inte så bra av det, utan jag får vänta tills kroppen är starkare. Bobbos nummer har jag heller inte kört till musik sen förra året så jag behöver göra det med. Lite stress känner jag. Har inte tid att vara dålig just nu. Men å andra sidan, om jag har ork, kan vi sitta och läsa lite tillsammans, barnen och jag, vi kan krypa upp i soffan och kramas, kanske glo på en film eller spela ett spel. Framförallt vill jag börja må bra igen!

En vardagskväll

Tänt brasan, dragit ett varv runt huset och städat upp efter fotbollen, varma smörgåsar, varm choklad, regnigt ute, vi var kalla, nu varma, visst låter det mysigt! Det var det men oockså kaotiskt. Lilla N tjöt, Mittimellan N skrek på sin lillasyster att städa, Stora N gick från rum till rum och spred ut  saker i samma takt han plockade upp andra. Men vad gör det? Vi är tillsammans i vårt varma vardagsrum, hud mot hud, mätta i magen.

Träningen är igång

Nu har jag kommit igång med träning. Och jag kan inte påstå att jag tycker att det är så himla roligt..... Jag som alltid älskat att träna! På morgonen försöker jag komma ut på en powerwalk tillsammans med hundarna. Tisdagarna springer jag och Lilla N tillsammans ca 2,5km. Inte jättelångt men oändligt för mej som inte alls gillar att springa. Jag tränar med Wii några gånger i veckan och det ger stabilitet i små musklerna och lite träningsvärk. Den här veckan kommer jag få till tre pass på gymmet. Och det gör ont. Ont, ont, ont. Kanske är det därför jag inte hittar inspiration till träningen? Eller så kan det bero på att jag har ett kort på ett gym som jag inte riktigt, riktigt gillar? Hur som helst så vet jag att när väl endorfinkickarna sätter fart så kommer jag inte kunna vara utan träningen. 

Jag läste på Millas blogg att hon blivit beordrad träning för att inte hennes kropp ska vara helt slut om ett par år. Anna blev beordrad träning när hon fick diskbråck. Jag fick också träningsförpliktelser när jag blev dålig och Linda likaså när hon bröt ryggen. Träning är inte något man bara ska göra för att det är kul. Träningen, enligt mej, är till för att livet ska bli roligare. Man blir friskare, starkare och håller längre. Mina bekymmer kom ju efter några års uppehåll från träningen. Nu vill jag hitta tillbaka. Och det känns som jag faktiskt är på gång.....

Jag kan röra mej.

- Hur är det?
..........
att en så enkel fråga kan vara så komplicerad! Jag fick den frågan idag av min napprapat. Jaa,,,hur mår jag egentligen? Jag är ganska lycklig. Marcelo är nyförälskad i mej. Massor av uppmärksamhet och komplimanger haglar runt mej varje dag i han ansträngningar att visa hur viktig jag är. Och det är ju väldans trevligt, måste jag säga. Mina lektioner var helt underbara idag. Jag fick applåder och hejarop på varje lektion. Vilken energikick. Vad underbart! Jag och Lilla N fick lite egentid när vi sprang spåret tillsammans med Bobbo idag. Bara vi tre. Trötta, svettiga och väldans nöjda nådde vi tillslut målet med en skön känsla i kroppen. Ännu skönare efter att jag duschat! Men jag ska inte sticka under stol med att låsningarna i höften och rumpan är himla jobbiga när hundarna och jag powerwalkar på morgonen. Jag tvekar att lyfta tunga saker. Varannan natt sover jag i soffan, lång från den jag älskar eftersom ryggen tar stryk att sova på samma plats flera nätter i rad. Det värker i korsryggen när jag sitter, bultar i hälarna när jag står. Jag har gått ner ½kg den här veckan, hundarna har bråkat, träningen med Pluto gick jättebra igår och idag kom min nya filmkamera med posten.

- Du kommer få komma varje vecka ett tag nu. Din rygg är stenhård och sned......
,,,,det blev svaret när jag lite flytande beskrev symptomen med överkänslighet, värk och annat. Så nu har jag en date med Fredrik många gånger. Känslan som blir när han masserat och rätat på skelettet är obeskrivlig. Jag kan röra mej, jag kan röra mej! I morgon ska jag träna ett pass igen!  Så jag är på gång att må riktigt bra!

Lycka med Freestyle

En bild kan ju uttrycka hur kul det är med freestyle och vilket fokus man har med sin hund!Jag älskar ju att lägga upp bilder från tävlingar så här kommer lite till:

Puff -fin

Sedan Neli och Bobo skaffade Lill´Bell har jag tittat runt på vad som kan inspirera dem att börja med freestyle. 
Jag tror de skulle tycka det vore himla kul. I Stockholm kom Åsa och visade upp sitt charmiga orkidéeprogram. När jag ändå är i tagen att tillägna inlägg till kära så har jag gjort iordning även ett gulligt inlägg till Bella och hennes träningspartners. Nu tror jag inte det räcker med att bara visa bildena för Bella för att hon ska förstå hur hon ska göra. Men kanske kan Åsas fina trix bli en inspirationskälla för er puff?



     

Ett inlägg till Annelie

Här är hon i egen hög person. Madonna. Den vita boxern och en otroligt charmerande freestyle hund. Annelie, jag vet hur kär du är i henne så jag fotade för din skull. Detta inlägg tillägnar jag dej för jag vet att du blir glad. Puss på dej!    


Så titta och njut!
(Till alla andra; ni får oxå njuta så klart, för visst är hon söt!)

         

Vår insats

Pluto är härlig.På freestyletävlingen i Stockholm klass2 ställde vi upp trots våra dåliga förberedelser. Och trots att poängen var fantastiskt dåliga så fick vi många fina ord från domarna. Framförallt att han vi ser så härliga och positiva ut. Och det är otroligt viktigt för mej. Det dom drog ner var att programet fortfarande är för enkelt och att Pluto vid några 
tillfällen tappade bort mej och började gå mot externbelöningen utanför plan. Så det stod att han tappade 

Älskade bollen
ställde till det.

fokus och att vi behöver arbeta på timingen.... och det kan 

jag ju hålla med om. Båda domarna skrev att de gillade det vi gjorde. Nu har vi två veckor på oss att hitta en lösning på programet. Tills 
dess ska även Bobbo sätta 
sitt program. Mycket träning med andra ord! Jag beslutade även att hitta tiden för att gå trickkursen för Ida och 
Maggan. Båda är domare och tävlar i SM. Den är på 6 gånger och är det något jag behöver så är det att komma på fler trix, hur man tränar in moment hela vägen. Nästa år ska jag banne mej inte få kritik att programmet är för enkelt!

Härliga bilder från tävlingen

Oggie räcker ut tungan till domarna!

Alltid när man är ute och tävlar finns det massor av 
fantastiska hundar och underbara förare. Jag försöker att fota en del efter att jag gått min klass. När man sitter med kameran lyckas man ibland fånga söta och
 tokiga bilder. Tänkte bjuda på några smakprov här. Många småhundar blev det, men det kanske beror på att de är så charmiga precis som de är.....