Gårdagens Pluto

Ser ni kulan på magen? Svårt kanske, men den
finns inte där andra dagar.

Pluto i bustagen igen

Lämnade två barn på dagis. Hem med den trejde för att förbereda handledning och spanska muntliga tentan. Det bidde inte riktigt så. Öppnade dörren, hundarna rusade ut i vild fart, jag grabbade tag i kameran. Insåg att det var dags att fota en "dagens Pluto" igen. Adventsljustaten och tomte låg på golvet istället för i fönstret. Men det var först när jag kom ut i köket jag började ana oråd. Det låg kartong på golvet. I småbitar. Sen såg jag. Dörren till tvättstugan öppen. Fodertunnan nerslagen med öppet lock. Jag kallade på hundarna. Och så rund Pluto var runt magen! Han såg ut som ett lejon som förätit sej. Revbenen sticker ju fortfarande fram men så denna boll bakom! Först kolalde jag allmäntillstånd, sen en promenad för att se om han skulle bajsa. Men allt verkade bra. Så ringde jag veterinären för säkerhetsskull. Vet ni hur svårt det är att komma fram till en djurdoktor? Alla har telefontid mellan 8-9 typ. Till slut fick jag tag på en djurskötare på Valla djurklinik. Hon ville rådfråga veterinären. Efter ett par minuter ringde de tillbaka. Rekommendationen blev att besök. Så jag lastade in en nu ganska jäst och slö Pluto i bilen och en hostig 2åring och satte fart mot vår lilla stad. Där åkte jag till den station som jag vet har öppet. Hör och häpna när de vägrade ta emot oss! - Vi tar bara besök som är tidsbokade. Jaaha men nu är det ju liksom lite akut! Men nej. Vägrade. Jag gick utan att säga hej då. Dit lär jag aldrig mer komma tillbaka! Mina pengar kommer de inte få. Och med den takt som Pluto manglar sej genom livet misstänker jag att det kan bli ett veterinärbesök eller två de kommande åren. På vinst och förlust åkte jag till distriktveterinären. Och han var inne för att äta lunch. Och han tog emot oss dessutom. En synnerligen trevlig karl! Jag ställde Pluto på vågen. Allt var otäckt och jobbigt tyckte han. 23.89 kg. För bara någon månad sen vägde han 16kg. Hmmm....hur mycket hade han fått i sej egentligen. Herr doktor oroade sej inte nämnvärt i början, för Pluto är smal. Men så klämde han på magen. Jo, hmm, det var nog bäst att få ut innehållet. En spruta i nacken och kräkskavalkaden var i gång!

Högenergi foder. Hmm, hur mycket har blivit
 ätet av två hundar? Bara en var dålig i allafall.

Först kom torra, hela kulor. Sen kom lite fuktiga kulor. Efter det en hel hög med blötta kulor. Sen kom en enorm mängd med helblött foder. Men det var inte slut än. Sen kom nåt som såg ut som två sulor på barnskor i genomskinlig, tjock plast..... vad det nu var, och sen kom det sörja. Och sen rann det bajs ur rumpan.


Han blev så mager min lille skrutt, och benen skakade. Det var knappt att han orkade hålla upp sin egen vikt. Ögonen föll i hop gång på gång och kräket fortsatte. När han var klar vägde vi honom igen. 21.26 kg. Så 2½kg mat spydde min glupske valp upp. Undra hur mycket som redan åkt ner i tarmen? Nåja som tack ska nu herr Snälla Djurdoktorn få kastrera min hund på torsdag, så blir det också klart.


På handledningen några timmar senare så berättade Anita att hennes mamma fått avliva sin hund två veckor tidigare. Orsak; ätit ur fodertunna men veterinären hade tyckt att de inte skulle komma in. Gaserna och mängden foder hade fått tarmarna att vrida sej och vovven dog.


Jag är glad över att jag tog honom till veterinären. Jag månar om mina djur och om mina barn, men jag avvaktar gärna att ta dem till läkaren. Det är lite så jag är uppfostrad. Men nu kändes det som att det inte var läge att vänta. Och med facit i hand är jag glad för mitt beslut. I dag mår Pluto bra. Han äter med samma glada aptit, han vill helst inte vara ute och är lika pigg och glad som vanligt.