När jag var liten handlade det mycket om presenter. Det var liksom det som var nerven i hela dagen. Jag tyckte det var jätte konstigt när vuxna sa att de inte ville ha presenter.Jag trodde de ljög! Nu vet jag bättre. Jag vill fortfarande ha presenter, men framför allt vill jag ha tid. Jag vill ha uppmärksamhet, bli sedd av de som betyder något. Och det fick jag igår. Facebook är ju rätt behändigt sätt att skicka en väg en hälsning på. De påminner ju dessutom om när någon fyller år. Men igår tror jag det slog rekord! Och jag blev så uppriktigt glad i bröstet att jag nästan blev tårögd. Hela dagen började med att barnen kom insjungandes på Vi gratulerar med glass, ljus och ett paket som jag helt överaskandes hade fått min kusin Neli. Fantastiskt fint omslaget, by the way. Så vi åt glass och öppnade paket, mös och skrattade, utom Lilla N som grät. Hon var jätte ledsen, har ingen aning om varför. Men just det gjorde att det nästan blev ännu bättre. Det blev levande liksom. Livet är sällan som på film och då tycker jag att det är skönt att det ska vara som det ska. Konstigt? Det tyckte faktiskt jag med igår, men det var så jag kände. Presenten var det bästa att börja dagen med. Först och främst hade hon lagt ner massor av tid att scrapbooka ihop ett fantastiskt paket. Att hon ville lägga den tiden på mej! Och i den lilla lönnfickan var det bästa av världar. Winn some. loose some, heter det ju, och igår gjorde jag bägge delarna. Vinsten igår kom från Neli och det värmde mitt hjärta och jag blev glad i hela magen.
Dagen fortsatte med en längre promenad runt strömmen inne i Norrköping. Hundarna var lösa hela vägen och skötte sej exemplariskt. Lite fick jag jobba med Pluto när det kom andra hundar, men han lämnade inte min sida när vi passerade dem, även om de såg roliga ut så att han gärna hade velat springa fram. När vi skulle passera en bro med massor av forsar fick han dock kalla fötter och kastade sej av bron med svansen mellan benen. Så jag fick lägga ett koppel runt hans hals och då gick det bra. Han blev så glad av allt beröm så i bara farten gick han fot med suverän kontakt!!!! Jag som tragglat och misslyckats med det momentet så många gånger! Sedan träffade vi en lagotto kille som busade en stund med Pluto innan vi återvände till bilen och åkte till vetrinären för att beställa kastreringstid.
Jag var hungrig som en varg när vi kom hem och käkade lite, och satt sedan i fyra timmar och skrev och skrev och skrev på uppsatsen. Det var under den här tiden som jag , loose some, men det kändes ok. Faktiskt. Inte det roligaste, men ok.När jag började packa ihop kom samtalet som fick mej att hoppa och skrika och vråla. Vilken energiexplosion! Vad det var? Det håller jag hemligt ett par dagar till....
Min familj firade med mej. Vi åt kinamat, bakade tårta och lyssnade på musik som jag fick i present, bla nya Robyn. Och jag fick av min snygge, mörka älskare precis det jag önskat mej. En bubbelvatten-makare. En soda stream. Han var på bra humör och jag njöt av livet runt mej. Jag tittade på min stora familj och var så grymt tacksam. Jag har så mycket. Jag har kärlek, jag är älskad. Jag har allt vad mitt hjärta kan önska sej.
Tillsammans och på varandra somnade vi i soffan. Först klockan två i natt kröp vi till sängs. Turligt nog hade inte Lilla N kissat på sej i soffan.
Nu är jag 34 år. Ett år äldre. Och det känns så himla bra. Barnen börjar bli större och vi kan göra mera tillsammans. Vi kan göra mera saker. Jag börjar få mer egen tid, jag kan göra det jag tycker är riktigt roligt och jag börjar hitta mej själv igen. Marcelos och mitt förhållande blomstrar. Vi får mer tid för varandra och vi ligger och luktar på varandra nästan varje dag nu igen.Lukta är viktigt. Jag är snart klar med min utbildning, framtiden är lite oviss men spännande. Julen står för dörren och jag älskar att ha mina hundar runt mej. Livet känns härligt just nu. Jag hoppas det blir lika bra hela året. Tack alla ni som ringt och hört av er för att visa att jag betyder något. Kram Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar