Hundslagsmål

I ena ringhörnan, uppstickaren Pluto.

I andra ringhörnan
veteranen Bobbo. Mästaren.

Så var det dags igen igår. Fast den här gången såg det annorlunda ut. Hundslagsmålet. Förut har det varit Bobbo som tryckt till valpen när Pluto tagit sej för stora friheter och inte visat tillbörlig respekt. Alltid i mat situationer. Bobbo har slagits väldigt snällt. Men eftersom han är så lyhörd på mej och jag har talat om att det inte är ok så upphörde slagsmålen totalt. Sen har jag sett tendenserna nu i nån vecka, men inte tolkat dem på ett bra sätt tydligen, för igår var det dags. Men lilla söta valpen är lika stor som Bobbo nu. Och eftersom inte min gode kille använder tjuvknep på sin kompis så gav han sej inte utan tog sej från ryggläge till att flyga upp och hugga Bobbo i nacken! För Bobbo började, som han ska, släppa när jag röt i. Jävlar i min låda vad förbannad jag blev! Jag tog Pluto i nackskinnet, lyfte upp honom från Bobbo och gick in i sovrummet där jag placerade honom på mattan. Sen släppte jag ut lite ånga och skrek på honom. Inte för att det gör någon skillnad, men det var skönt för mej. Två gånger under kvällen, alldeles för tidigt försökte han lämna sovrummet, då morrade jag åt honom och med svansen mellan benen återvände han till mattan. Några timmar senare kom han ut, viftandes på svansen och med lågt huvud. Vårt sovrum såg innan  händelsen ut som ett bombområde. I ren adrenalin ilska plockade jag i ordning hela rummet och kastade ut Plutos sovplats, barnens saccosäck. Den har legat i vardagsrummet i natt. Och Pluto med. Mattan som Pluto låg på när jag var arg stank skit när jag skulle lägga mej och det är Bobbos sovplats, men han vägrade lägga sej där. Så jag kastade ut den med. Den ska tvättas! Men Bobbo kom inte till ro förens vid två i natt. Vad som utlöste fighteen? Bobbo hade ett ben i munnen och gick ut i köket. Sen small det.

Nu är det bus igen som vanligt

I morse när jag släppte ut hundarna hittade Pluto ett ben. Han vågade knappt komma in med den. Svansen var mellan benen, han kröp nästan längs med golvet. Bobbo respekterar att han inte får ta från Pluto, jag hoppas jag kommer dit med Pluto också, väldigt snart. Själv kunde jag gå in och ta benet utan problem. Som belöning fick han tillbaka benet. Nu började de busa här på golvet som vanligt. Men det märks att de är märkta av gårdagens händelse. Pluto har svansen mycket lägre än vad han brukar, och Bobbo är mer stelbent än vanligt. Men nåt hände igår. Pluto insåg att han har en chans mot Bobbo, så i leken lägger han huvudet på Bobbos manke (vilket Bobbo aldrig accepterar från annan hund), han biter Bobbo i nacken, så som han lyckades göra igår. Självklart säger jag åt dem då, och Pluto slänger sej då undergivet på rygg och biter mot Bobbos mungipor. Nu rullar de över varandra.

Jag har lite att bita i. Visserligen är det inte roligt med hundslagsmål, av någon anledning. Men varför det är så viktigt att det inte sker i vårt hus och speciellt inte runt barnen är ju just för att ungarna inte ska komma i kläm om de tappar en macka eller så. Lite villrådig står jag, men inte helt utan knep. Nåt har Axton lärt mej, min svarta vilde, bråkstaken och slagskämpen nummer ett från förr.