Spännande!

Jag känner alltid att spänningen stiger lite när jag går mot datorn. Fjärilarna fladdrar till i magen när jag startar upp mojängen. Jag blir för rastlös för att sitta kvar och vänta på uppstartningsprogrammet så jag går ut i köket och sätter på té vatten. Sen vankar jag fram och tillbaka tills datorn är klar och jag kan med nervös förväntan sätta mej på stolen.Men jag vill hålla ut spänningen lite till så då går jag ut på facebook. Kollar kommentarer och ser vad andra har skrivit. Då lugnar jag ner mej lite. Fast bara lite. Sen klickar jag på sidan. Skriver in mitt lösenord. Blundar medan datorn jobbar. Öppnar ögonen lite för tidigt så jag ser när sidan laddas upp. Flera mejl är svartmarkerade - olästa. Snabbt ögnar jag igenom vilka som skickat. Och så sjunker jag ihop lite. Inte i dag heller. Så är det varje morgon och varje kväll. Jag väntar på svar från mina jobbansökningar. Den ena har svarstid fram till siste november, så där är det väl viss väntan. Men det första jobbet jag sökte var sista ansökningsdag 1nov. Borde de inte skicka ett tack för visat intresse men - mejl även om de inte vill ha mej? Fast en sådan vill jag ju inte ha, jag vill ju ha; Välkommen på intervju - mejl såklart. Men ändå. Nåt. Fast om sanningen ska fram gillar jag den här anspänningen. Nervositeten. Jag vet att det kommer ordna sej. Nåt jobb kommer jag att få, frågan är bara vad. Såg att det fanns massor av personlig assistent - jobb att söka om det skiter sej med lärarjobb. Jag litar på min förmåga, den har burit mej i de mest stormigaste vatten förut, så varför skulle flytkraften försvinna nu? Fast man vet ju aldrig....