Hemma o sjuk

Kladdiga bord

Stök i soffan

Hur kommer det sej att när man är sjuk så blir hela huset liksom sjuk-stökigt? Ni vet, det ligger lite grejer överallt. Man orkar inte se skiten men man orkar heller inte plocka i ordning efter sej. Efter ett dygn hemma med tre barn, och halva det dygnet själv varit sjuk så börjar den där sjuk-stöket krypa upp ur vråna. Bänkarna är inte längre tomma, vardagsrumsbordet börjar bli kladdigt, soffan full av täcken, i fönstret ligger barnens teckningar. Det är inte helt galet än, men dagen pinnar på fort och i kväll kommer vi bo i ett hus som ser ut som skräckexemplen på TV. Utanför fortsätter snön falla. Det syns inte längre att jag skottade igår. Turligt nog gjorde jag massor av mat i går, så jag slipper nog laga mat idag. Det finns rester kvar. 

En sjuk, rastlös, trött mamma

Pluto vägrar gå ut. Jag får lyfta ut honom i snön, sen kastar hans sej på altandörrsglaset för att få komma fort in. Inte ens mat kan locka ut honom. Inte lätt att vara en veklig mördarhund. I kväll när Marcelo kommer ska jag ta en ordentlig promenad. Lilla N har blivit lite sämre sen jag drog ut dem i går. Hon klarar inte kall luft helt enkelt. Turligt nog fick de äldre barnen lite förströelse hos Stora  och Lilla A igår. Skönt att ha en suverän granne på promenad avstånd. Läste dock på facebook att A och a nu är sjuka. Hoppas de inte blev smittade av Lilla N;s baskilusker via mina än så länge friska barn. Tanken på att ligga stilla i soffan en hel dag får mina ben att krypa av rastlöshet. Att hitta på aktiviteter som att spela spel, göra hinderbana här hemma eller bygga med klossar får mitt arma huvud och bröst att vilja lägga sej ner och sova. Med andra ord en rätt gnällig dag från min sida, som kompanjeras av Lilla N som gnäller hela tiden. Inte varje minut, utan hela tiden. Det är synd om oss flickor.