Trött

Jag känner mej som ett urholkat lakan.( hmm, vad är det för uttryck egentligen?) Helt känslomässigt tyst, kroppen trött, fantasilös och har ingen go-anda. Bådar inte gott för arbetet som ska bedrivas i natt och under dagen. Snart ska jag åka till sjukan med Lilla N. Jag förväntar mej att de inte hittat någonting överhuvudtaget. Hon är som jag, sjuk men inget fel. Men vi får se. Igår var jag på anställningsintervju på en nystartad skola. Det är ju ett jobb. Men jag tror jag skulle dö där. Så har jag hittat två andra jobb att söka, hoppas jag får nåt av dem. Kvällen avslutades med att jag ledde en debatt om dödsstraff på spanska i Linköping. Jag/ vi fick rungande applåder när jag lämnade scenen. Så det gick ganska bra faktiskt. Nästa vecka är sista muntliga tentan. Sen betygsdags. Hoppas jag är godkänd. Har svårt att tänka mej annat. Men man vet aldrig, det kan vara nåt litet som jag missat. Halv tio knoppade jag i säng, det har inte hänt på 100 år, och jag vaknade kvart i sju i morse. Lilla N har sovit i sin säng en hel natt, och det är nog första gången. Det är helt fantastiskt att hon sover en hel natt! Ingen av de andra har heller kommit och lagt sej i sängen. Så kanske det är därför som jag är så slut. Jag har fått sovit för första gången på hur länge som helst. Jag är inte van vid det så kroppen vill ha mer. Jag mår illa och vill bara lägga mej i soffan och sluta mina blå. Men snart ska jag ut på de hala vägarna och hämta min dotter för att träffa doktor Jacobsson. Sedan är det stavgång som gäller. Annars kommer jag aldrig upp i några tre timmar den här veckan! Det känns sisådär kul i den snöyra som nu råder i länet. Men hundarna behöver också få röra på sej. Jag tar med dem in till sjukan och så går jag en sväng med dem efteråt. Som ni hör blir det inte mycket skrivande idag. Alltså får jag sitta i natt. För nu ska jag bli klar!