Translate

lördag 9 april 2011

Underbar helg med barn?

Lilla N vaknade med ett skrik i dag. Sedan har det bara fortsatt. Hon är på sitt mest obstinata humör. Helt plötsligt känns den här dagen oerhört lång! Visserligen blir hon tre snart, och jag borde vara beredd på trotset som den åldern medför. Men vid detta humör kommer jag nog aldrig vänja mej..... Jag uppriktigt fasar för tonåren. Båda mina tjejer är fantastiska personer, men deras mindre bra sidor är svåra att leva med. De är riktigt, riktigt enerverande. För att försöka rädda dagen så åkte hon tillslut in på sitt rum, Lilla N alltså, utan att egentligen gjort någon enskild händelse som skulle ge den uteslutningen. Där låg hon i fyra minuter och skrek innan Mittimellan N hämtade henne. Nu är lugnet lagt för tillfället och min minsta tjej kom och kramade mej och sa förlåt. Med den damen gäller det att stävja i tid. Annars kan hon hålla på i timmar. En hel dag. En hel dag till.En evighet.


mina ungar. mina hjärtegryn
Det är många som frågar om vi inte ska skaffa en liten till. Jag har tänkt tanken. Övervägt den vid flera tillfällen. Frågat mej själv. Och varje gång kommer jag fram till samma sak. Nej jag vill verkligen inte! Båda min döttrar kan plocka fram sidor hos mej som jag är mindre stolt över. Och jag anser att som mamma är det mitt jobb att inte reagera så som jag gör ibland. Alla mina tre barn har behov som måste uppfyllas. Alla på sina egna lilla vis.Och varje enskild unge är så viktig för mej att jag inte är villig att sätta deras behov åt sidan för att ha tid med en till. Inte just nu i allafall.  Jag vill verkligen räcka till. Finnas där och lyssna, kramas och göra roliga saker. Min förmåga räcker till tre. Andra mammor kanske klarar tre, fyra barn. Men inte jag. Jag blir stressad, pressad och irriterad när alla barnen samtidigt har behov som jag inte kan uppfylla. Jag tycker alla mina tre N är värda en mamma som har tid för dem. Jag vill att de ska säga att deras mamma verkligen hade tid för dem, när de blir större. Jag vill även att de i mej ska se en förebild på en kvinna som följer sina drömmar, lever lyckligt, felar men gör sitt bästa. Jag vill att de ska få den lyckliga barndom som jag missade. Där barnen är prioriterade men inte mitt allt. Jag vill ge dem upplevelser mer än saker. Jag vill ge dem känslan av att allt är möjligt. Att de kan uppfylla sina liv, och att det inte tar slut för att de en dag skaffar barn. Mycket av livet börjar i och med att barnen kommer. Hur de än är. Men viktigast är att de känner sej älskade och att de känner att de är sedda och hörda.


Jag lyckas inte alltid med alla mina goda föresatser. Jag har ju ingen förebild på hur en mamma ska vara. Ingen person som jag kunnat lära av. Helt enkelt får jag gå på känn och ta stöd i den utbildning jag fått på lärarprogrammet. Mina barn lär mej massor av nya saker hela tiden. De får mej  att bli bättre, må bättre och de får mej att vilja bli en bättre människa. Helt enkelt hjälper de mej att uppfylla mina drömmar. 


Så även om Lilla N driver mej till vansinne ibland och att Stora N får mitt hjärta att gråta eller att Mittimellan N får mej att tappa besinningen så är de de tre som också får mej att utvecklas, leva och vara lycklig. Att ha mina tre barn är den bästa gåvan gud, änglarna, ödet och Marcelo gett mej.

Inga kommentarer: