Faster Ingmarie o kusin Annelie. Mor och dotter. |
Ajje, och min pappa |
Farmor, familjens urmoder |
Lilla Lina, familjens senaste mirakelbarn. |
Stora N målar dörren |
Funderingar om livets stora och små ting. Mycket barn, mycket häst och en del hund. Träning, vikt, sjukdomar orättvisor. Lite politik och en del jobb. Kärlek, vänskap, konflikter och lycka det är vad den här bloggen handlar om.
Faster Ingmarie o kusin Annelie. Mor och dotter. |
Ajje, och min pappa |
Farmor, familjens urmoder |
Lilla Lina, familjens senaste mirakelbarn. |
Stora N målar dörren |
3 kommentarer:
Jag gjorde inget heller där ute hos farmor.
Det är helt underbart att få tillhöra eran familj/släkt. Både Kim och jag känner oss älskade och väl mottagna av er alla.
Vi är lyckligt lottade att få vara en del av er.
Sitter med tårar i ögonen när du skriver om vårt lilla mirakel.
Glöm inte att era tre små N oxå är det.
De är helt otroligt goa de små liten. De kämpade på bra hos farmor.
Kram var rädd om dig.
HA ha, du ÄR en del av familjen Andersson, Milla! Det känns som du tillhör den mer än mej. Och så har det varit från dag ett. Du har blivit en del av den lika självklart som att Monica eller Ove är det. KRAM!
Tyvärr är väl det ett litet signum för familjen Andersson, vi är nära men ändå så långt ifrån. Vi tycker om varandra men ändå är vi nästan främlingar under resten av året. På familjedagarna trivs vi och pratar på som om ingen tid förflutit men men sällan umgås vi mellan gångerna... Tyvärr tyvärr!!! Jag saknar de stora kräftskivorna, spelkvällarna, de stora familjeträffarna så fort någon fyllde år... men jag förstår oxå att de avtog, familjen blev för stor, tiden räckte inte längre till med alla bestyr i de egna små familjerna.... Det var fantastiskt roligt att du och barnen kom även fast din rygg var skruttig, det är alltid lättare att jobba med glada personer runt sig! Så det var ett viktigt jobb du hade :-) Kul att även gubben din dök upp, honom ser man ju inte så ofta... Kramiz!!
Skicka en kommentar