Translate

onsdag 20 april 2011

Tankar på kvällskvisten en dag i april

 Det finns så många olika människor här i världen. Och när man tror att man listat ut vilka kategorier som vandrar runt där ute, så motbevisas man hela tiden. Vi människor är så komplexa och annorlunda mot vad vi tror är möjligt. Jag tillhör den typen som aldrig trodde jag skulle bli lycklig. Jag trodde aldrig jagskulle kunna säga, utan tvivel,  att jag känner mej älskad. Att jag är älskad. Utan att verka rubbad så trodde jag verkligen inte att jag någonsin skulle få uppleva lycka i mitt liv utan att samtidigt ha en katastrof. Det var inte för mej. Jag var så djupt nere i brunnen att jag inte såg ljuset, men jag hade hört talas om det.


I dag lever jag ett helt annat liv. Jag är ute ur brunnen. Har till och med gått så långt från den så jag knappt skymtar den. I bland går jag ner mej i en vattenpöl och blir blöt. Det händer till och med att jag gått ut i ett kärr, men jag har lyckats ta mej upp på torra land igen. Jag har inte fastnat, inte ramlat i. Jag är uppe. Jag är fri. Det förvånar mej flera gånger i veckan. Inte minst när jag ser hur andra ser på mej. Jag ser mej genom deras ögon. Här sitter jag i ett nybyggt hus med mina tre barn, två hundar, Jag har pluggat på universitetet i sex år, har ett jobb,har haft samma förhållande med killen i mitt liv i snart 20 år. Det är inte bilden av en förlorare. Och jag chockas fortfarande över det. Jag gör faktiskt det. En gång levde jag i helvetet. Och i dag stannar jag upp flera gånger i veckan och skrattar över att jag inte är där nu. Tacksamheten väller upp i mitt bröst. Den känslan vill jag behålla hela livet. Det är häftigt att njuta av livet. Det är coolt att känna glädje över små saker.


Den eviga kärleken kanske inte finns. Men att kunna känna ren kärlek tror jag har varit min räddning. Det och att jag hittade en kille som passade mej på allra bästa sätt. Vårt förhållande har blivit kritiserat, ifrågasatt och prisad från allra första dagen. Vi är motpoler som till synes inte har så mycket gemensamt. Ändå resonerar vi lika i det mest basala frågorna. Respekt, ömhet, och förtroende. Det betyder att vi inte alltid håller med varandra men att vi respekterar hur den andra är. Det, passionen och en riktigt djup kärlek har varit limmet som hållit oss samman. Jag har aldrig känt mej ensam i vårt förhållande. Jag har aldrig känt mej överkörd. Det har hänt att jag tycker att jag är åsidosatt och att han inte alltid fattar. Men han har räddat mej, och det hoppas jag att jag alltid komemr känna lycka över. Han räddar mej varje dag!

Inga kommentarer: