Translate

lördag 2 april 2011

Ryggont

I dag tog det mej bara en minut att komma upp från soffan. Krisse var här igår och körde mej i datorn. Den indikerade på att jag har en del som sitter i nacken, bröstryggen och ländryggen. Det första datorn kommenterade var att mina ben var olika långa. Lite komiskt! Men också en indikator på att datorn verkligen tar reda på vad det är för fel i kroppen. Jag har varit övertygad om datorns förträfflighet väldigt länge men det är ändå skönt att få bekräftat. För trots allt är jag en stor skeptiker. I över en timme skickade datorn ström genom kroppen för att lätta på kramperna i musklerna och för att lätta på trycket på nerverna i ryggraden. Sen är det bara och vänta o se om det blir resultat.


En trött morgon Åza vi datorn.


Klockan fem i morse vaknade jag på soffan. Mina värktabletter och vatten låg på bordet. I går när jag vaknade vid fem tog det mej mer än fem minuter för att sträcka på mej så pass att jag kunde nå grejerna och få i mej medicinen. I dag var jag så kissnödig att jag trodde jag skulle pinka på mej. På knappt två  minuter hade jag tagit mej till stående ställning. Och visst är jag fortfarande helt sned. Men inte är det några 8 cm som skiljer mellan benen längre! Döm av min förvåning när jag både kunde ta mej till toaletten och sätta mej utan att skrika så halva byn vaknade! I ren förvåning ville jag jubla högt. Men jag lät bli, ville inte ha tre barn som slogs om platsen i soffan med mej. Jag kunde till och med torka mej efter mitt besök på tjottahejti. Till slut masade jag mej tillbaka till soffan, tog mina piller och somnade om.


Jag sitter i fåtöljen med tangentbordet i knät
när jag sitter vid datorn. Stolen var omöjlig för min rygg.
Jag har fortfarande jävulsk ont, men jag anar en förbättring. Det skapar ju visst hopp inför kvällens middag och föreställning. Jag går fortfarande på höga doser av smärtstillande och det tänker jag fortsätta med. Trots att jag inte gillar det. Men både läkarna och napprapaterna sa att det var ända vägen till att snabbt bli bra i ryggen. Och som mamma har jag ingen rätt att vara så här dålig om jag kan göra nåt åt det. Och framför allt har jag ingen rätt att göra så mot mej själv. Trots allt är jag allra viktigast i mitt liv.

Inga kommentarer: