Translate

onsdag 27 april 2011

Konversation med min kropp

Jag och min kropp.
Mörkret börjar lägga sej. Barnen ligger i sina sängar och lyssnar på sagor från min Iphone. Marcelo tränar. Mot alla odds har jag lyckats plocka undan så att huset ser någerlunda välstädat ut. Egentligen borde jag torka alla skåp och dörrar, dammsuga och torka golv. Och skura toaletten såklart. Evighetsgörat när man har tre små barn som går på toa själva. Men ryggen och nacken säger ifrån. Och jag tänker lyssna på min kropp. Det har liksom med mina nya plan för mina kommande tio år att göra. Jag ska bli riktigt duktig på att lyssna till mina behov och försöka samköra dem med mina måsten och mina lustar. Så jag har satt mej ner och nu tar jag det lugnt. Förut idag skällde min kropp på mej. Riktigt ordentligt. Först började den muttra, sedan tala lite mer högljudd. Men jag bad henne att ha lite tålamod. Och det hade hon. Ända tills vi kom hem. Då började hon tjattra som en ilsken apa. Mina argument om att bara en liten stund till ville hon inte alls lyssna på, så då fick jag ge upp. Jag gjorde som hon sa. Även om hon blev nöjd för stunden muttrar hon fortfarande lite åt mej att jag borde ha uppmärksammat hennes behov lite fortare. Det är en rätt trevlig dialog vi har, min kropp och jag. Om jag är tokig? Galen? Kanske.

1 kommentar:

Neli sa...

jösses vad jag känner igen det där!!! Ibland har jag full förståelse för karlar som slutar lyssna på sina fruar för de ständigt gnatar o muttrar... Jag tror jag är expert på att slå dövörat till precis som du säger tills muttrandet mer blir ett jädra tjatter!! Vi får bli bättre du o jag på att höra muttret så vi slipper bli utskällda... skönt att det inte bara jag som konverserar med min kropp!!
Kram kusin vitamin!