Translate

torsdag 14 april 2011

Ryggont och naprapat

I dag har jag fått besök av bästaste Frida och hennes dotter. Jag kunde sitta på en stol hela besöket. Jag är imponerad. I morse hade jag ju en date med napprapaten på Rehabkliniken, där jag går för min rygg. Och trots att jag i helgen ifrågasatte hans kompetens, svor ve och förbannelse över hans manipulerande med min kropp är jag idag glad över att jag följde magkänslan och fortsatte gå. I dag lyckades han räta ut mej en hel del till. På ett fantastiskt lysande sätt har han förklarat hur min skada kanske ser ut ( ingen vet om man inte gör ultraljud, röntgen och går in och kollar). Han förklarar på ett lysande sätt hur min kropp skyddar mej, vad jag bör tänka på och hur jag ska hjälpa mej att läka snabbare. Med andra ord förstår jag processen i kroppen. Och det gör att jag mentalt orkar med. Utan deras hjälp hade jag inte kunnat sitta på den där stolen vid mitt besök idag. Då hade jag legat i soffan och lidit av mer smärtor. Under mitt besök kom vi in på ämnet sjukgymnaster. Helt osökt kom jag då in på min älskade vän Nettans problematik med sin rygg och de problem som jag tycker hennes sjukgymnast är. Nu tycker inte Nettan att hennes sjukgymnast är dålig. Jag har aldrig träffat människan, så Nettan borde veta bättre än jag hur sjukgymnasten är. Men eftersom det här är min blogg kan jag skriva hur jag tänker här....he he... 

Nåväl vi kom in på onda ryggar. Min vän Nettan har en vedervärdig rygg som gör mer ont än vad det går att beskriva, och hennes livskvalité är usel för tillfället, och nu menar jag bara sett i att hon inte kan göra vad hon vill och att hon har hemska smärtor varje dag. Så säger Mats, min naprapat; en sån som hon skulle ta lång tid att få en förbättring på. Säkert tio, femton gånger. Men förstå hur det skulle kännas när vi får det att vända. Och det brukar  vända snabbt. Problemet är att de brukar bli rädda. Man måste ner i källaren innan man kan komma upp på vinden. Det gör ondare innan det börjar hjälpa. En sån som hon ska man kunna plocka bort alla tunga mediciner på, ge henne lite kvalité och kanske få henne att klara ett deltids jobb. Det fick mej att få hopp om världen. Kan han göra så med en Nettans rygg, vad kan han då inte göra med min? Och redan idag kände jag att musklerna orkade mer nu när jag inte går lika snett. I dag kunde jag sänka axlarna. Jag kunde laga mat och herre min gud, jag kunde dammsuga! Hur jag mår i morgon återstår att se. Sant är i allafall att jag mår bättre. Är rörligare och att de inte kommer träffa mej på över en vecka! Jag håller tummarna. Att leva med smärta upptar hela ens tid. Varje liten sak blir en planeringsfråga. Varje morgon tar 75 min längre än annars. Varje bilresa 20 min mer, eftersom det är ett företag att sätta sej i bilen, kliva ur och att knäppa fast Lilla N. Varje toabesök föregås av att räkna ut när smärtstillande togs, hur nödig jag är i förhållande till när jag går förbi en toa, hur långt det är till nästa och hurvida jag kommer kunna sitta ner eller torka mej överhuvud taget.... Som ni förstår längtar jag efter en stark och frisk rygg igen.



2 kommentarer:

Anonym sa...

Det måste ju vara en helt unik naprapat som kan uttala sig om hur pass bra jag kan bli utan att ha sett varken röntgenplåtar eller arbetstester. Kul oxå att han kan veta hur lite mediciner jag behöver o vilken arbetsförmåga jag troligtvis kan uppnå. Allt detta utan att ens ha träffat mig. Och vad beträffar mina sjukvårdskontakter så vet jag inte om det har blivit någon miss i kommunikationen, jag har varit inskriven både på ortopedkliniken o smärtkliniken. Där har jag på båda ställena träffat flera olika läkare, sjukgymnaster o arbetsterapefter som faktiskt sagt samma saker som den sjukgymnast jag går hos idag. Och det är en sanning att jag kanske inte har så mycket till livskvalitet idag, men jag försöker faktiskt att göra det bästa med det jag har oavsett vad andra tror. Att som naprapat uttala sig om någon utan att veta känns oproffisionellt och i och med det oxå förminska de utbildningar o den kunskap som de jag träffat har. Och att göra bedömningen att mycket handlar om rädsla är verkligen att inte ta min vilja att bli bättre på allvar. Och att sedan ha åsikten att saker o ting kan fixas till det bättre på 10-15ggr blir i mina öron efter över 4 år ett hån. Jag är genuint jätteglad över att han kan hjälpa dig, men du är inte jag och jag är inte du. / Nettan

Åza Andersson Mägi sa...

å sant. Du är inte jag!