Translate

söndag 3 april 2011

Dyng kåt och hur många tankar som helst


 Vi var på Mia Skäringers show Dynkåt och hur helig som helst i kväll. Den fick mej att känna. Den fick mej att fundera. Vi var ett tjejgäng som gick dit. Gamla kompisar sen innan tonåren. Vi håller ihop än. Inte lika tajta, men vi är där för varandra och jag anser att de är mina bästa vänner. Mia pratade om dåligt självförtroende. Hon var lika ärlig på scenen som hon var i sin bok. Av oss vänner är jag utan tvekan den som är fulast. Och det säger jag inte för att jag vill ha sympatier eller mothugg. Det är bara så. Det säger ingenting om jag är ful eller snygg. Jag säger bara att mina vänner ser bättre ut än mej. Av mina vänner är jag fetast. Det är också ett faktum. Inget att hänga läpp över. Jag är fetast. Men trots det är jag en av de som har bäst självkänsla. Det slog mej idag när vi pratade. Kanske att det är nån som har bättre självkänsla och självförtroende. Men faktiskt så tycker inte jag att det är hela världen att jag är den fulaste och fetaste bland mina vänner. Jag har det rätt bra ändå! Jag tycker om mej. Jag tycker om mitt liv. Och ibland tror jag det provocerar folk.

Visst borde jag väl må sämre med en mamma som är missbrukare, med dålig kontakt med min övriga familj, utan syskon och utan en tvillingsjäl till kompis som jag hänger med varje ledig sekund? Visst borde jag väl hetsbanta, stå framför spegeln och i avsmak känna på mina valkar? Visst borde jag söka in till gör-om-mej-program eftersom jag borde skaffa mej en snyggare frisyr och bättre kläder till min trinda kropp? Men jag känner inte så! Det är inte jag. Eller..... kanske ett par dagar i månaden är det jag. Men mestadels av tiden har jag inte tid att tänka på mina hängande valkar. Jag är för upptagen med att sparka boll med sonen, träna judo med dottern, träna mina hundar och lyssna på smicker från min fantastiska sambo. Jag grubblar mer på hur jag ska få elev O att prestera bättre i spanska än vad jag tänker på min fattiga barndom med fylla och slagsmål. Jag ringer hellre Nettan och pratar politik och sex än att umgås frenetiskt med människor i någon konstlad lycko-bubbla. Jag njuter mer av att kunna röra på mej, andas, planera och drömma än vad jag sörjer allt det som kunde ha varit men inte är.

Mias show är en sorglig skrattkavalkad. Ett knytnävslag i magen medan tårar av skratt rinner nerför kinderna. Visst önskar jag att jag hade hennes vackra ögon och fina kropp. Men mer önskar jag mina egna barn, mina drömmar och min Marcelo i närheten än vad jag önskar hennes attribut. Och mina vänner må vara snyggare och smalare än mej. Men jag har dem hellre som vänner än att jag är dem. Deras liv kan inte mäta sej med mitt. Trots deras snyggare kök och badrum. trots deras dyrare semestrar och nyare bilar. Jag önskar faktiskt inte få vara någon annan än mej. Och det är rätt skönt att känna så.

Jenny och jag
Sen skulle jag vilja vara jag med 40 kg mindre fett på kroppen, utan ryggvärk och med ett par miljoner på bankkontot. Men ärligt talat så är livet för kort för att leva för vad som ska hända sen ifall att om. Livet är nu. Och det ska vara kul nu med. Samtidigt som jag jobbar för en starkare rygg, snyggare kropp och mer pengar på kontot.

Så tack mina underbar vänner för en fantastisk kväll. Ni har en stor del i att jag är så nöjd med livet. Ni gör mej lycklig. Och det är jag evigt tacksam över!

Frida och Anna

1 kommentar:

Linda, Inez, Drömma sa...

Mm det är rätt bra att komma på såna saker... Min jobbarkompis pratar jämt om renovering, resor, nya möbler mm, tycker jag är helt galen som lägger sååå mkt pengar på hund-katt mat och försäkringar, men det gör jag ju för att de får mig att må bra och det tycker jag är viktigare än att resa bort i två veckor!