Samma sak när det kommer andra hundar eller bilar på vägen utanför. Vi har som bekant inget staket. Antingen ligger han och spanar med hög pondus, eller så springer han längs med, oftast när det är bil, och skäller. Precis som vildhundar gör.
Han må vara min första son, mitt älskade barn, han må vara en bra familjemedlem men innerst inne är han ett djur, en hund som är programmerad till vissa saker. Ibland tror jag det är bra att vi människor verkligen inser det. Att vi behandlar dem med den respekt de förtjänar. Hundarna är värda att få utöva sina naturliga beteenden samtidigt som de är våra barn. Inte tvåbenta barn utan faktiskt våra fyrfotade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar