Stegräknare

Jag älskar min stegräknare! Det har tagit mej några veckor att bli kompis med den. Mitt tävlingssinne har gjort att jag känner misslyckande varje dag jag inte lyckats överträffa gårdagens steg. Vissa dagar har jag till och med haft svårt att uppbåda orken att passera de rekommenderade 10.000 stegen om dagen. Men nu har jag funnit lösningen. Jag har den på mej måndag till torsdag och räknar inte längre steg per dag utan per vecka. Varje vecka har jag ökat stegen och därmed sträckan jag rör mej. Nu behöver jag inte längre tvinga mej själv till yttligare aktiviteter utan nu blir stegräknaren det den var till för från början, ett motivation att göra lite till.

Redan nu, en dag före torsdag är jag uppe i förra veckans steg. Det är glädjande. Om några veckor kommer det vara svårt att hela tiden överträffa sej, men jag gissar att jag då också är uppe i ett helt nytt tempo. Vi får se om jag använder den i sommar eller om jag slutar när semestern tar vid. Just nu älskar jag den lilla manicken som sitter på min höft och tick-tackar i takt med mina steg. Och hör och häpna, även om vikten är detsamma har midjemåttet sjunkit 4cm! Över påsk!!!!! Tack min stegräknare, tack! (Och tack min kropp som kanske, kanske, kanske börjar bli lite normalare!!!)