För fem år sedan

För fem år sedan låg jag på sjukhuset med värkar. Min mage var stor mitt blodtryck låg på 195/120. I vanliga fall 80/60. Mitt ansikte var brunfläckigt och jag var fortfarande ensam. Jag låg där i sjukhussängen och undrade hur mitt barn skulle se ut. Jag undrade om det var en pojke eller en flicka. Jag var sängbunden och fick på nåder gå på toaletten. Inte visste jag att jag dagen efter skulle bli mamma, men jag förstod att det var på gång för läkarna var jätte oroliga för min havandeskapsförgiftning och de hade satt igång värkarna med mediciner. Alla i min omgivning var oroligare för mej än vad jag var. Jag tog det mesta med ro. För fem år sedan hade jag bara Bobbo. Och det var honom jag längtade mej grön efter. Snart fyller han år min älskade son. Snart har jag haft äran att vara hans mamma i fem hela år. Vart har tiden tagit vägen? Och samtidigt; Har inte han alltid funnits?