Translate

lördag 24 april 2010

KALAS!




Idag var det dags för sonen 5-års kalas med alla sina vänner. Vi var ute i skogen och tackade vår lyckliga sol för att den lös så fint på oss nästan hela tiden. Eftersom vi var på kottebanan fanns det massor för ungarna att hitta på och förutom ett par ledsna miner när det var någon som ramlade på berget och slog sej så var det idel glada miner. Och min son, som han strålade. Han var så lycklig att jag nästan är beredd att göra samma sak varje vecka för att fortsätta se lyckan lysa i hans ögon. Dagis kompisar och andra vänner samsades fint och föräldrarna roade sej med sina barn och varandra, drack kaffe och hjälpte till med att sleva upp ketchup på korvarna och saft i glasen.

Det här kalaset har jag drömt om att anordna för honom sen han föddes. Redan tidigt började jag planera allt det som jag tycker är kul med barn. Kalas är en sån grej. Att få grilla korv, leka lekar och rasa runt i naturen det var liksom sinnesbilden av vad jag vill ge mina barn. Att få vara ute i den friska luften, lapa lite sol och röra på hela kroppen. Det är lite för mej det som ger livet en bättre och lyckligare mening. Det är dock först nu som han varit stor nog att njuta av det lika mycket som jag. För trots att vi kånkade mat, stolar,
koppar, dryck, tårtor, skedar, tipspromenadlappar och allt annat bråte in i skogen och tillbaka till bilarna så var det här det smidigaste kalaset vi haft. Allt var super soft och den där överväldigande tröttheten som brukar komma mot slutet kom aldrig. När duggregnet började göra sej påmint så flydde vi alla lite hals över huvud. Tur var väl det för när vi kom hem kom hagelregnet som en ilsken getingsvärm.

Stora N hade öppnat alla presenter i skogen men nu fick han chansen att leka med dem. Jag kan bara säga att tack alla för de super bästigaste leksakerna och kläderna! Perfekt i storlek, ålder och sonen älskar dem alla. Sedan är väl, just nu, Star Wars figurena från hans gudmor Frida och lego brandbilen de som han vägrat släppa ifrån sej, inte ens när han somnade i bilen på väg för att hämta lillasyster som varit hos Marcelos föräldrar. På frågan vad som varit bäst är svaret; Allt!

Inga kommentarer: