En hel dag har gått och jag längtar mer och mer efter en cykel. Dessutom kanske, kanske jag har hittat en häst att börja rida på. Ska planera mer om det nästa vecka.

Det märks att Bobbo har börjat få upp kondis och lust igen. Han vägrar lägga sej ner och vila, utan springer runt runt och vill hitta på nåt. Det tyder ju ändå på att han kommer ut mer och tränas mer nu för tiden, men å andra sidan lider han mer nu när vi är instängda med sjuka barn.

Dilemmat som hundägare, vilka ska prioriteras, barnen, hunden eller matte?

Klart att det är olika under olika perioder. Det börjar bli vår så nu börjar träningssäsongen, skogssäsongen och det härliga hundlivet igen. Dels vill jag skaffa cykel igen eftersom jag snabbare kan komma i egen kondition, men också för att Bobbo ska tröttas ut och bygga upp tappade muskler. Eftersom tiden att tränas inte längre överstiger 4 h varje dag måste den effiktiviteras så att han fortfarande får kvalité i livet, muskler och kondis men på kortare tid. Cykling är suveränt på det sättet.

Jag och Jonna pratade sist vi var ute på bruksan och tränade att våra hundar helt har ändrat sina tränings förutsättningar jämfört med för fyra år sedan. Då kunde hennes bordercollie och min tollare tränas i timmar. Man kunde nöta samma sak flera gånger, fila och få fram rätt beteenden. Nu när båda hundarna passerat sju så har man ett par försök på sej innan de blir uttråkade. Kondisen är sämre och det där filandet är ett minne blott. På både gott och ont. Av tre timmar på bruksan så blir det 1½timmes hundprat, en halvtimmes vila och kanske en timmes effektiv träning. Inte riktigt som förr, kan man ju säga. Men det ligger en tjusning i det med. Jag vet bara inte hur jag ska komma åt det jag vill och behöver träning. Därför ska jag gå kurs! Kurs är bra!

Nu ska jag ta en huvudvärks tablett.