Det är konstigt det där med drömmar man har för sina barn. Vad vill jag att mina småttingar ska växa upp med? Klart jag vill låta dem bli bäst på någonting, om de själva vill de. Men när ska man börja lyssna på deras drömmar? Hur hittar man balansen. Stora N drömmer en fotbolls karriär, Mittimellan N om att bli mamma.
Nu är de så små så jag behöver inte säga varken bu eller bä. Men i vårt stilla sinne har både jag och Marcelo ställt in oss på att ha vår son hemma under många år framöver och en dotter som flyr från oss ganska snabbt. Vi har pratat om vi är beredda att lämna landet om någon av ungarna får erbjudande i tidiga åldrar....men hallå, hur stora är chansen????? Väx upp, håll dej till verkligheten.
Men nog blir mamma stolt när sonen är bättre än andra. Visst gläds jag åt drivkraften som dottern visar upp och nog hoppas jag på en lite större framtid för alla tre, än att bara gå och slava på ett halvtrist jobb, ha ett halvtrist förhållande och leva ett händelselöst liv. Klart att jag önskar dem mer än jag fick. Men vad det är....det får de välja själva......kanske....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar