Snart börjar TV-programmen, då har jag nåt att göra eftersom jag inte kan läsa då mina händer är totalt bortdomnade och värker för mycket för att jag ska kunna hålla en bok. Jag har försökt. Det lyckades inte.
Jag får bädda i soffan så när Stora N vaknar ligger vi och myser och tittar på barnprogrammen som jag sedan kan somna till, och han känner att jag ändå finns där med honom.
Bara ett par dagar till sen är min fyraåring förbytt mot en femåring. Känns konstigt. Har inte han alltid funnits? När blev han så här stor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar