För mej är det flash backs sen både Lilla och Stora N var små. Då kunde de hosta veckor i sträck, och då menar jag i sträck. En hostning var fjärde, femte sekund som aldrig upphörde. Jag hade hoppats att det skulle vara över. Att av det var intet mer. Men jag verkar ha haft fel. Jag lider med min lilla snoriga, hostiga tjej och hoppas att allt är lite bättre i morgon.
Funderingar om livets stora och små ting. Mycket barn, mycket häst och en del hund. Träning, vikt, sjukdomar orättvisor. Lite politik och en del jobb. Kärlek, vänskap, konflikter och lycka det är vad den här bloggen handlar om.
Translate
söndag 18 april 2010
Host host
Igår skrek min äldsta dotter i timmar för att hon hade så ont. Efter sömnen dock vaknade hon och var pigg. Nu, idag verkar hon må helt bra. Däremot hostar och hostar Lilla N. Och hon hostar upp slem och snor. Medan hon sov en timme upphörde hostningarna men borsett från det så har hon konstant hostat sen elva i förmiddags. Det är snart sex timmar. Trots mediciner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar