Translate

fredag 22 januari 2010

Tillökning i familjen????

Ska vi få ett barn till? Hujeda mej? Det är trångt i bilen redan. Vi kommer aldrig få plats att åka allihopa samtidigt. Det är ett stort steg. Ett steg jag tar på allra största allvar. Om jag ska ansvara för ännu en individ i min familj vill jag göra det på allra bästa sätt. Jag vill stötta, stödja, puscha men samtidigt vara rätt rolig att vara med. Det är ännu en mun att mätta, mer kläder som ska få plats. En tjej till i familjen. Mens och hormonsvallningar. Tonårsfylla, uppror och ännu fler killar att mota från dörren. Marcelo kommer inte långt med en hagelbössa. Han kommer få skaffa maskingevär.

Det gäller att rada upp allt som är dåligt. Det gäller att titta på det i alla vinklar, för kan man leva med de dåliga sidorna så är det positiva så mycket mer givande.

När jag tänker tanken på att få in en söt tjej till under vårt tak, så är det mest det positiva jag kommer att tänka på. Ungarna kommer att tycka det är skit kul. De kommer att älska att ha henne här. Hon kommer att få mej att leva upp lite till. Det kommer en ny dynamik i huset. En energi till som kommer att lysa upp vår tillvaro.

Nu skulle vi fokusera på det dåliga! Det kommer att bli fler gräl. Men det är samtidigt det som känns så skönt. För blir det bestämt att hon ska få stanna, att hon vill stanna, så är hon en del av vår familj. Hon tillhör oss, utan restriktioner. Hon är vår och vi är hennes. Så då kommer det inte spela någon roll om vi bråkar, skriker och gråter. Hon bor här. Hon är en av oss.

Pengar kommer att bli den största stötestenen. Det kostar att ha barn. Speciellt när vi bor som vi gör. Det är bensinpengar, matpengar, fickpengar, busspengar, aktiviteter, kläder, hygien, TV, möbler. Det är inte billigt att ha barn.

Om vi gör det här så måste vi vara säkra, hon måste vara säker på att det är detta vi alla vill. Det går inte att ångra sej hur som helst. Det är hela vägen fram liksom!

Vart ska hon sova? Vi är en säng kort redan. Men i sommar ska ju övervåningen börjas göras i ordning...då finns det mer plats.

Sömnlösa nätter, upp sena kvällar.

Men jag älskar henne redan. Jag längtar efter henne redan. Jag tänker på de närmaste åren med ett leende och tänker att detta ska bli så bra, så bra. Bara vi gör grundarbetet ordentligt så kommer hon vara en stor tillgång i vår familj. En tjej till att skratta åt. En till som roar, berör och berikar vårt liv. En till som ger oss gråa hår. När jag tänker på att få hem henne.....när hon får åka hem för första gången..... då känner jag bara glädje. Jag hoppas vi löser det praktiska så att hon kan få vara vår ett par år.

Men hur ska vi lösa att ha två tjejer med samma namn i familjen?
Shit, är det så att jag ska bli med 17-åring? Vad kul!

1 kommentar:

Totte sa...

Kul... Ska ni vara typ stödfamilj eller fosterfamilj eller liknande...

Totte