Retstickan.

Jag har ett system när jag städar. Mitt system är vattentätt och får städningen att kännas mycket mer behaglig och inte lika utdragen. Jag tar rum för rum och gör klart så att det är snyggt, innan det är dags för nästa rum. Det betyder att köket är fint när jag lämnar det och likaså med vardagsrummet. Inga saker flyttas runt och jag ser resultat på en gång. Annars känns det som jag springer som en virrig höna och det är lika stökigt som när jag började. Mitt system funkar utmärkt, tills för några veckor sedan. När jag väl tragglat mej igenom alla rum och kom ut i mitt hus och såg helheten så var det helt plötsligt stökigt.... I hallen ligger det vantar på golvet, skor utdragna över hela hallen och en docka, ett spel osv. I badrummet ligger en borste framme, en schampo flaska har ramlat ner och förödelsen fortsätter i alla rum jag går in i.

Jag har fått en marodör i familjen. En retsticka, ett riktigt busfrö. Vad jag än gör är hon där och pillar och ser till att alla saker som blivit gjorda efter tre minuter är ogjorda. Hon heter Lilla N och har kommit på att retas är det BÄSTA hon vet. Så fort någon av de äldre barnen står stilla kastar hon sej över dem bakifrån och låser fast deras ben eller åker på fötter efter dem med armarna runt deras midja. Får hon tag drar hon dem i håret, snor mössan och springer...samtidigt som hon skrattar så hon kiknar. Hon rasar deras klossar, snor legot. Med andra ord har hon kommit in i en otroligt rolig period, men samtidigt oerhört jobbig. Det blonda håret står i testar, de mörka ögonen glittrar och skrattet bubblar ur hennes mage. Fantastiskt.....men....jag säger bara men.......

Nu ska jag sätta mej i soffan och titta runt i mitt nystädade men helt kaosartade hus. I tre timmar har jag hållt på, och inte kommit till dammsugning och torkning än. Men det gör jag i morgon.........