Jag är INTE en bra mamma för att jag:
bakar med mina barn
pysslar med mina barn
går ut i skogen, tar hem tallkottar, plockar bär och letar efter tomtar och troll med barnen
simmar med mina barn
för att jag läser böcker för dem
åker på sportaktiviteter 4 dagar i veckan med ungarna
Jag är INTE en bra mamma bara för att jag:
åker hem och bjuder hem vänner och familj varje vecka
för att jag köper saker de önskar
för att jag låter de träna hund, följa med på hundtävlingar och insupa djurvärlden
för att vi leker tillsammans varje dag
för att de ibland får hjälpa till att laga mat
eller för att vi försöker hitta på nya äventyr så ofta vi kan och har råd.
Det här är en lista som utåt sett kan verka jättebra. Men det är bara aktiviteter. Det är massor av saker som inte står med på den listan som många mammor gör med sina barn. Skulle jag ta bort tre, fyra grejer så definierar inte det om jag är en bra eller dålig mamma.
Kanske får vi en bättre relation, barnen och jag för att vi gör så mycket tillsammans, men det kan också skapa stress hos barn att ha många saker omkring sej. Det är jag väldigt medveten om. Och försöker vara lyhörd för och motverka.
Men ofta får jag kommentarer som - Jag förstår inte hur du orkar/hinner med/ pallar. Svaret är ganska enkelt, det ligger i min natur. Jag är sån som person. Jag hatar slentrian, stiltje och tjafs( mina barn skulle lägga till kladd på den listan). Därför försöker jag i möjliga mån fylla våra dagar med glädje, smidighet och en chans för kroppen och knoppen att komma till användning. Sakerna på listan är de saker som vi gemensamt vill hålla på med. Varje termin utvärderar vi vilka aktiviteter vi ska fortsätta med vad vi ska börja för nya saker och även vad vi drömmer om att få prova på. Min trötthet är inte större eller mindre för att jag sitter och sjunger med mina barn tillsammans med andra. Men däremot är barnen nöjdare och bråkar mindre med varandra. De har fått min odelade uppmärksamhet under en timme och blir inte så klängiga utan roar sej själva en liten stund. Ganska skönt vid tex matlagning.
Men vad är det då jag anser är viktigt i mitt föräldrarskap?
Jag ÄR en bra mamma för att jag:
lyssnar på mina barn
låter de komma till tals
låter de vara delaktiga i besluten rörande deras liv och boende
tar mej tid varje dag för dem
pratar med barnen
är lyhörd för deras behov
för att jag försöker stärka deras kroppar och sinnen med aktiviteter
för att jag lär dem att stressa av, vara harmoniska och varva aktivitet med vila
för att jag bryr mej om mej själv
Dessa saker är fantastiskt viktiga för mej. Jag vill att de ska växa upp med en bra självkänsla, hyggligt självförtroende och alltid vara säkra på att de är viktiga. Att de de själva bestämmer över sin kropp och vad den ska göra. Jag vill att de ska lära sej lyssna på när kroppen säger ifrån och kunna sätta ord på sina känslor. Jag vill att de ska veta att det inte är farligt att säga nej eller att gräla. Men att när man grälar så gör man det på ett snyggt sätt och verbaliserar det man känner istället för att bara säga fula ord. (Nåt har jag kanske fått med mej från min egen uppfostran.....)
För att vara en bra mamma behöver man inte prestera så mycket som vi gör i vår familj. Vi gör det för att vi tycker det är kul. Jag ser inte vardagen som en massa måsten (även om städningen är himla tråkig!) utan som en massa möjligheter. TV är en rätt kul uppfinning men jag längtar inte att få sätta mej i soffan och glo på den varje dag. TV tittande är nåt som jag ägnar mej åt när barnen sover eller på helger och lediga dagar när jag ändå får många timmar med ungarna.
Rätt ofta finner jag mej i situationer då jag som vuxen inte själv lever upp till de ideal jag har.
Jag ÄR en dålig mamma när jag är:
trött
irriterad
stressad
disträ
Men listan som gör mej till en dålig mamma är ganska kort. Men i de lägena blir det inte alltid så bra. Alltså är det mitt jobb att se till att jag är de sakerna så sällan som möjligt. För de får mej att höja rösten mot barnen, stressa dem, får dem att känna sej maktlösa, inte viktiga. Jag hjälper dem inte i den mån de behöver, jag suckar, blir arg för småsaker, hotar och alltsom oftast blir det då gräl i syskongruppen som orsakar att de gnäller, gråter, skriker osv och då blir jag på ännu sämre humör och så fortsätter spiralen. Med på den listan finns inte lat, upptagen eller fokuserad på annat. För livet är som livet är. Ibland orkar jag inte vara med i matchen och då somnar jag tillsammans med Lilla N på middagsluren. Då har jag två barn som är vakna och tittar på film eller leker ensamma med varandra. Visst är de väldigt små, men realiteten är även mammor är trötta ibland och då måste de få sova. Är jag upptagen får de faktiskt respektera att jag för tillfället inte har tid. Det kan vara när jag fokuserar på Bobbo eller pratar med myndigheter i telefon. Nu gör de inte alltid det, men vi strävar dit.
Det är inte lätt att vara mamma. Men himla skojsigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar