För att hinna med att träffa min kusin satt jag med essän till sent på natten, det gjorde att jag stängde av klockan på morgonen och vaknade tio minuter innan det var dags att lämna barnen på dagis. Jag sms:ade henne och gjorde i ordning barnen, åt frukost och körde till dagis. Trots att vi var sena tog jag det lugnt och vägrade stressa. Barnen tippades av och jag blev kvar en liten stund eftersom Stora N blir lite ledsen när de andra barnen redan kommit igång med sina lekar och han känner sej utanför. Så satte jag mej i bilen och klockan hade tickat iväg. Jag gav ett getöga åt mobilen och såg det sorgliga sms:et. Min kusin var tvungen att dra på ett möte. Jag ringde och hon lät lika besviken som jag. För usch så arg jag blev på mej själv att jag inte hade snabbat på lite. Jag blev arg över att ha försovit mej, men jag hade aldrig riktigt uppfattat att hon hade en tidsbegränsnig utan jag hade i mitt huvud tänkt att hon kunde stuva om göromålen som det passade henne. Jag blev jätte ledsen, och arg på mej själv för att jag sabbat det. MEN, så tänkte jag om. Jag funderade på all tid som jag i stället vann. Alla minutrar jag fick över till att göra det som stod på "to-do-list". Och helt plötsligt vände min ilska till ett lyckorus.
Jag fick en fantastisk dag. Allt det som var lågproriterat men som ändå behövs göras, blev gjort. Sen fick jag ju sällskap av världens bästa Fridis och Alicia till middagsbordet. Barnen lekte bra ända tills ett litet slagmål, som sedan avslutades i en bra avslutning. Alla knoddisar somnade medan jag sjöng....och jag med. Sen stapplade jag i säng och soooov. I dag är vi hemma och njuter av varandra. Vi har ritat skattkartor, lagt pussel, ätit, kramats, pussats och bara njutit av lunket. Nu sover den minsta och de två äldsta vill kolla på en film. Sedan har vi bestämt att spela fotboll och handboll och spela lite spel.
Så även om jag blev ledsen och besviken att missa min saknade kusin kunde jag vända de känslorna till nåt positivt. Just nu är jag inne i en period när det inte är så lätt. Jag liksom hela tiden känner det jag känner och har svårt att ändra på det. När allt är lätt så är det ju inte så konstigt att vända negativitet, men min ork tryter nu för tiden och då är det helt enkelt lite tuffare. Men det gick och det är jag glad över!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar