De flesta pedofiler är inte snuskiga gubbar som står utanför en skola och knycker ett barn. De flesta pedofiler söker reda på sina offer och etablerar en bra relation med en person som är sårbar och lätt manipulerad. Vilket många barn är. Första tiden överöses offret med uppmärksamhet, komplimanger som oftast inte är av sexuell art, presenter och tid. Offren känner sej många gånger uppskattade och njuter av den vänskap och uppmärksamhet de får. Med tiden uppkommer vissa krav. Då sitter barnet i en ställning där den vill fortsätta att få uppmärksamhet och tvivlen på att tillgodose kraven. Hos en förhärdad pedofil tar den här tiden ett par veckor upp till ett par månader. Till slut uppstår en situation där barnet antingen blir brutalt överfallen eller övertalad till saker som den inte är mogen för att göra. Tex strippa, mastrubera, röra eller tillåta pedofilen att röra. I många fall sker övergrepen och det sk samtycket när den vuxne säger att du får inte gå förens du har gjort ditten eller datten...... eller under andra hot. Barnet känner sej kluven inför rädslan och förtroendet den har för personen. Efter övergreppen blir pedofilen många gånger ångerfull. Den vuxne använder sej av knep som får barnet att tvivla på både sej själv och det som hänt. Tex att stora fula jag har gjort nåt så hemskt och det skulle inte ha hänt om inte du hade.... Nu måste jag ta livet av mej, förlåt om du bara inte hade...... Sedan börjar en kampanj via sms, telefon och internet tex där pedofilen lovar att det aldrig mer ska ske, att det var ett misstag, att han/hon vill gottgöra och köpa det ena eller det andra, eller att be om ursäkt igen osv. Barnet vet fortfarande förvirrad mellan äcklet och skuldkänslorna OCH det faktum att hon/han gillar pedofilen som person. Då kan barnet gå med på att träffas igen och till och med igen och igen trots att övergreppen fortsätter. Ungefär som en kvinna som ständigt går tillbaka till den man som ständigt misshandlar henne. I bland uppstår även hot om att barnets familj kommer att komma till skada osv. Pedofilerna idag sitter alltså timme ut och timme in och groomar efter barn som är lätta att lura. Naiva, som de ska vara när de är små, tror de på pedofilens lögner och faller för dennes smicker. Det är därför det ska bli straffbart i Sverige. Att grooma.
Men som jag tidigare har skrivit. Det spelar ingen roll om ett barn slänger sej naken på stan och skriker -TA MEJ med särade ben, så ska inte en vuxen människa ta tillfället i akt och stoppa kuken eller nåt annat i ett barn som inte har förstånd att förstå vad sex egentligen innebär. Tänder man på småflickor med nästan inga bröst, barnhull runt kinderna och ett naivt sinnelag då har man problem och bör söka för det. Om sedan familjen eller vännerna försöker släta över vad ett rovdjur som han har gjort är det mer än beklagligt. Vi behöver inte fler krig, överfall och våld mot vare sej barn eller vuxna. Vi behöver kunna släppa ut våra barn på gator och torg utan att frukta att mannen eller kvinnan på bänken har motiv som skadar ditt barn.
Att du ens argumenterar för att en tolvåring skulle kunna var skyldig till vad en 24- årig mans sexuella fantasier handlar om är absurd. Kan han inte kontrollera sej själv är det allvarligt fel på honom. Visserligen har jag pratat med flera av hans arbetskamrater och alla de säger att Johan är en tönt, tyst och tråkig. Många gånger är det just de personerna som är farligast. Nu känner jag inte honom. Såg inte killen förens rättegången då han helt patetiskt förtvivlat satt och pussade på en ring och skickade slängisar till det jag förmodar är en annan naiv, lättlurad men dock lite äldre flickvän.
Hans familj har haft mina fulla sympatier. Det kan du läsa om du går in på ettiketten arg, där jag samlat inlägg om pervot du försvarar. Där finns också många kommentarer. Numer vet jag inte om jag lider lika mycket med dem när de fortsätter att terrorisera flickan och hennes mamma genom horribla mejl och hotelser. Man börjar ju undra vem som är skyldig till att han blev som han blev!
1 kommentar:
Tack för ditt svar där.
Jag måste få säga att jag absolut INTE försvarar honom. Tycker däremot mer synd om honom för att han är så pass knäpp att han kunde göra en sådan sak. Jag är, tro de eller ej, fortfarande riktigt chockad över det hela.
Hans familj är säkert både förtvivlad, ledsen och arg både på honom, sig själva och er. Skulle nog jag vara om jag var i den situationen.
Att han är en väldigt tyst och ganska så blyg person kan jag hålla med om, jag vet som sagt vem han är. Jag kan dock inte kalla oss vänner, mera gamla bekanta som inte pratat på flera år. Jag har aldrig någonsin kunnat tänka mig att han av alla, en tyst och blyg person verkligen kan göra detta. Antar att detta mörka finns hos de personer som man tror det allra minst om.
Klart jag också förstår att ni är hemskt förtvivlade över vad som hänt lilltjejen, med all rätt!
Fast samtidigt tycker jag ändå att det är lite fel, inte mot honom, utan hans familj, att lägga ut bilder med namn.
Dock måste ju han stå för det han har gjort, och det får han göra nu.
Tycker dock du måste förstå mig och mina tankar också, eftersom jag inte har / haft samma om man nu kan kalla det för relation / erfarenheter med denna person som ni har. Det är svårt att se den där tysta människan som en elak varelse.
Skicka en kommentar