Icke godkänd och bruten rygg

Så var jag inte godkänd på essän på skolan. Eller jag tror inte det. Nu vet jag inte riktigt vad som saknas förutom att tre referenser försvunnit på vägen. Kanske allt är klart när jag sätter tillbaka dem. Och då är det ju inte så farligt. Men för nu så är det inte klart. Första gången jag inte är godkänd..... På fyra år. Det är rätt bra pinkat. Det första de sa när jag började var att ALLA kommer att bli underkända flera gånger. Det hör liksom till att få komplettera när man går på universitetet. Så nu har det hänt mej med. Eller jag har kompletterat vid två tillfällen förut. Men första gången var innan allt skulle vara inlämnat, på en handledning liksom och andra gången var när jag skickade in fel uppsats, och den blev godkänd när jag skickade in rätt.

Förutom att få tillbaka den skitdåliga essän har jag varit på slutseminarium, där jag hoppas jag blev godkänd. Vi fick lovord som sprängde taket i allafall.

Men jag var också och handlade present till min kompis som ligger på sjukan i Linköping med frakturer på två kotor. I morgon ska jag åka upp och hälsa på.

Jag gillar henne så mycket men det är svårt att veta vad man kommer att möta där uppe. Vad säger man till någon som fått de närmsta åren förstörda? -Hej, här ligger du och latar dej! Samtidigt kan man ju inte lägga sej ner av medlidande. Det finns faktiskt inget positivt med att bryta ryggen. Faktiskt ingenting. Så komma med moralkakor á la -Har du lärt dej nåt av det här? Eller ännu värre - Du kommer att lära dej nåt av det här.... hu (ryser) är ju ingen höjdare. Inte efter mindre än en vecka från olyckan iallafall. Nej det är svårt. Jag får hoppas att jag kan vara som jag är och att det på nåt sätt kan förgylla några av de timmar hon måste spendera så långt hemifrån, borta från hem, barn, man, djur och resten av familjen. Tårar kommer hon att fälla, jag med, men förhoppningsvis kan vi dela lite skratt tillsammans.