Translate

fredag 29 januari 2010

Mobbing

Det har blivit lite diskussioner om näthat i min närhet. Människor som via nätet kastar skit på andra människor, försöker stampa på dem och sedan kalla det humor, eller åsikt eller nåt annat skit. Min uppmaning till alla är att INTE gå in på deras bloggar, inte ge dem läsare, eller att ödsla energi på deras kommentarer. Det är lätt för mej att säga när jag inte är drabbad. Men bara att höra hur vissa människor ringer till restauranger och utger sej för att vara en kändis och sedan totalt skäller ut personalen, lägger på och kallar det humor. Personalen blir ledsna och arga på den offentliga personen som inte har en aning om någonting, och skojaren berättar inte att det var "ett skämt" - det är förkastligt. Eller människor som dissar andra i feminismens namn, eller demokratins namn eller nåt annat bullshit för att få komma undan med mobbing. Nu känner inte jag människor som beter sej på detta sätt och jag tror inte någon av mina läsare heller gör det
(förutom pedofilens anhängare som trakasserar mamman till tjejen som han våldtog flera gånger). Så det är ju inte er jag ska predika för. Men jag kan komma med en vädjan att strunta i att ge dessa människor en publik. Visst kan de säkert komma in med en del poänger, men allvarligt talat, är det värt att blåsa upp deras egon så att de känner att de kan legitimera den skit de håller på med? Behöver vi inte visa lite mer tolerans för varandras olikheter?

Visst jag kan också bli arg på mammor som gnäller när de aldrig behöver städa, laga mat eller nåt annat som jag kan tycka är tråkigt. Jag kan bli galen på mammor som får massor av tid till egna aktiviteter men ändå har mage att gnälla över sin kille, eller mamma eller vem det nu är som hjälper dem. Jag ser rött när människor som inte är värda får en månadslön på 70 000kr. Jag blir fullständigt röd över hela kroppen av ilska när föräldrar kränker sina barn.

Men varför? Jo, för att jag är avundsjuk, eller för att jag också kränker mina barn ibland. Jag blir galen när andra får sådant som jag ibland drömmer om eller när de har samma brister som jag hatar hos mej själv. Och den svagheten är inte deras fel. Det ligger hos mej! då kan jag ju inte dissa deras liv, eller hur? Alla gör vi val här i livet och hur obetydliga de än är så har de en inverkan på hela samhället. Så snälla alla ni och jag ge inte hatet och det dåliga här i världen alltför mycket energi. Gör val.

Själv köper jag inte skvallertidningar, Aftonbladet( jo det händer någon gång per år) eller Expressen (det händer dock att jag läser dem hemma hos andra eller på sjukan). Jag tittar inte på Idol eftersnack, läser inte 100 apor eller bloggar från hatande människor. Jag går inte på vissa filmer som sponsrar dåliga människor, köper inte viss typ av musik som står för våld mot kvinnor, barn eller polisen heller faktiskt (typ rapp musik). Jag väljer att lämna ett sällskap som snackar skit om människor, om jag inte har position eller mod att säga ifrån (skilj dock på skitsnack och att vara arg/ledsen och behöva ventilera). Jag sitter inte och skrattar och ler och tycker mc-knuttar från kriminella mc-gäng är roliga, jag säger rakt ut att jag tycker de är fega och töntiga.

Det är mitt bidrag till att tysta ner dem och inte ge dem makt. Där emot måste man uppmärksamma att de finns och ta till starkare medel om de går långt över gränserna. Fundera på hur du gör, och lämna gärna en kommentar. Tillsammans kanske vi kan komma på bättre sätt!

Inga kommentarer: