Tre barn har blivit fysiskt och psykiskt misshandlade av sin mamma. De har fått sovit på en kartongbit över fjädrarna på sängen för att de inte fick någon madrass. Mellan pojken kunde inte svara på när han ätit senast och ingen av dem hade fått gått ut på evigheter. Inomhus var de tvugna att gå nakna och när polisen kom så upptäckte inte mamman det förens efter 20 minuter, för hon satt i ett annat rum och pratade i telefon. Nu har de tre barnen kommit till fosterfamilj och jag hoppas att mamman ALDRIG mer får tillbaka sina barn. Hon hade redan förlorat dem en gång men överklagat och vunnit tillbaka dem. Socialen tyckte det var fel och överklagade i så många instanser som finns, men barnen fick stanna hos sin mamma! De är 7, 5 och 2 år gamla!
När ska Sverige börja sätta barnens intresse först? När ska vi börja lyssna på våra små medborgare? Inse att det är dessa små värnlösa varelser som en gång blir vuxna. Och så undrar vi varför det finns ungdomsbrottslingar, nazister och uteliggare. Vilken verklighets uppfattning får dessa barn egentligen när de aldrig fått känna kärlek, närhet och värme? Vill ni läsa så rekomenderar jag Boken om Kirre. Inte en sann historia, men flera sanna historier som vävts in i en fiktiv pojke. Skriven av en kvinna som arbetar inom socialtjänsten. Krama era barn lite längre i natt. Svälj din irritation i morgon och lyssna på vad de har att säga. De kan så mycket mer än va man tror, Bara man lyssnar. Lyssna.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar