Plugg, is och fisk

Jag sitter som en trött uggla framför datorn och kämpar ut en essätext om just text. I morgon ska den skickas in. Men jag har lovat mej själv att lämna ifrån mej första utkastet redan idag. Sedan har jag en vecka på mej att rätta till alla fel. Problemet är att jag inte hittar någon glöd. Ingen lust. Ingen jävlar anamma. Jag vet inte ens vad jag ska fokusera på. Lite lättare blev det när jag läste igenom anvisningarna igen och där det stod att det viktigaste var att problematisera och inte komma med tyckande utan väl underbyggda argument och resonerade. Då fick jag till två sidor till. Men nu har jag kört fast igen. Så fyra sidor klara, bara sex sidor kvar då, klockan halv ett i natt! Barnen är på turné med sin far till Sandro och hans familj. Så jag har verkligen möjlighet att skriva, men nu är jag så trött att ögonen står i kors.

Då var det mycket trevligare att tillbringa tre timmar ute på skridskobanan ihop med mina barn. Båda de två stora lärde sej att åka hyfsat. Även Mittimellan N lärde sej att resa sej upp utan hjälp varje gång hon ramlade. Efter ett par pannkakor, kex, varmchoklad och lite saft så var åklusten lika stor som om de var födda på isen. Lilla N sov mest förnöjsamt nerkurad i vagnen och åkpåsen, varm som en sommardag. Vi andra stod i kylan och mina skor avgav just kyla i nästan 15 minuter efter att jag tagit av dem när vi kom hem. Mystiskt.... Men vi var påpälsade och hade supermysigt. Som tillbehör och extra grädde på moset så var ju super polarn, och Stora N;s gudmor, Frida där med sina tjejer. Så trevligt sällskap, mycket frisk luft och lite aktivitet under dagen, inte undra på att jag är som en däckad säl nu.

För att göra livet bättre ska jag nog gå ut i köket och laga lite fisk tror jag. Familjen kommer väl hem snart, och sambon ska åka och jobba.