Hemma i grå dagen

Trots att det är minus 12 grader ute, och trots frånvaron av sol och närvaro av blåst och snö gick vi ut idag och åkte skridskor på sjön. Marcelo tog på sej arbetet att skotta fram isen under snötäcket och jag lekte med barnen som hade skridskor på fötterna. Snart är det dags för mej också att införskaffa ett par skridskor. Men än så länge hjälper jag mest ungarna att hasa sej fram. Grannarna kom med sin son på snowracer och Gittan kom på sin vanliga middagspromenad. Gunnar och Gittan bor lite längre upp i backen och är pensionärer. Bra sådana. I bland kan jag ifrågasätta om vi gjort rätt som flyttat ut så långt från stan, ut i en byggd utan så många barn i närområdet och med backar som varje vinter orsakar trafik bekymmer. Men samtidigt finns det ingen annanstans jag känner mej så trygg som här. Det är så tyst och själen får en chans att andas. Det är harmoni. Jag älskar mina grannar som morsar lite, men inte tar en fika med oss. Det enda som egentligen är negativt är att barnen ännu inte fått kompisar här ute. Men det blir det väl ändring på när de börjar skolan och ungarna i området hamnar i samma klass. Jag vet ju att de finns.

Nej, vi gjorde helt rätt som flyttade hit. Vi har allt här, sjön, skogen, grannar, en bra tomt, fint hus. Vi bor på landet i en liten by som tillhör en fantastisk liten medeltida stad. Även om det är på gränsen för långt är det värt de extra km för att få frid.