En natt utan sömn. Det var länge sedan. Idag är jag plågsamt medveten om att inatt var en sådan natt. Utan sömn. Jag har inte ens klivit ur kläderna från igår. Jag lade mej tio minuter på sängen klockan nio i morse. Sedan ringde telefon. Mina tjejer har gått om lott om varandra hela natten. Den minsta har varit värst med skrik, skrik, skrik, skrik, tills man tillslut inte orkar bry sej längre. Man bara sitter där med henne i famnen och stirrar tomt på en TV man inte hör. Maskaran hänger under ögonen på mej och jag luktar nog jätte fräscht. Men jag har lyckats duscha iallafall ett barn under natten, efter att hon kissat på sej.....i soffan.....av tyg. Skura soffa har jag också gjort i natt. Blivit skallad med så jag fick en fläskläpp. Varför pratar man bara om föräldrar som råkar slå sina barn i ett anfall, aldrig om barn som gör det samma? Jag har aldrig skallat mina barn.....Slagen blev jag också och riven och nypen. Jag säger bara det; Ett varningens ord till alla som någonsin tänker tanken att attakera min lilla tuffing. Ni åker på stryk! Hon övar redan nu. I vanliga fall när jag är vaken och alert händer detta en gång sedan uppfostrar jag mina barn att de inte får slå sin mamma. I nattens dvala tog jag emot både fyra och fem slag innan jag orkade reagera. Marcelo jobbade natt i natt. Han kom i säng före mej. Han sover än. Jag kan säga att mina planer för idag handlar om att överleva. Försöka orka utan att bli galen. Utan att gapa åt barnen. Förr i tiden hade jag fler sådana nätter per vecka än sömnnätter, men det är inte det minsta roligt att bli påmind. Jag avstår gärna. Jag gillar att sova. Det finns inget positivt med att inte få sova. Det har jag hävdat i två år, jag hävdar det fortfarande. Idag kommer jag vara en sämre mamma med mindre ork, mindre lust. Jag kommer vara mer frånvarande och barnen kommer få sköta sej mer eller mindre själva medan jag kommer hasa runt och försöka göra mat, städa det jag inte hann igår. Vi kommer nog ta en tur i skogen men jag kommer nog inte orka studera varje liten daggmask, död skalbagge, leta sniglar eller komma ihåg vad varje träd heter. -TRÄD, det heter Träd! Det blir inget att leta efter tomtebon, trollungar eller förklara från vilket djur bajset kommer ifrån. Jag är trött. När Lilla N ska sova middag tänkte jag göra det med henne. Förhoppningsvis blir jag en bättre mamma sedan. Men jag tror de kommer att vara glada åt att jag inte orkar säga nej till ett kex till eller en banan till. Vill de ha nåt kommer jag nog säga Varsågod, utan att egentligen veta vad jag säger. Enda gången jag kommer att tappa humöret snabbt och ordentligt är om de börjar bråka och tjafsa om allt. Speciellt med varandra. Jag får bita mej i läppen och säga åt dem att gå in på rummet och komma ut när de sagt förlåt till varandra och när de kan hålla sams. Det brukar funka ganska bra. Idag är jag en trött, seg mamma. En mamma med hjärnkapacitet på minus tre. Det rör sej väldigt långsamt där inne. tankarna går i slowmotion. Det blir nog mycket film för barnen idag. En dag de kan pausa. En vilodag. En dag att andas på. De kan hämta tillbaka lite kraft. De har också varit slitna i veckan. Inga krav. De kan leka med vatten. Nu sitter mina två minsta med en varsin hink med vatten ute på gruset och blöter ner sej i nattkläderna. De lagar kakor av sten och nu ska de bjuda mej. Får man säga nej?
Oj nu var jag lite orättvis. Mittimellan N tog in sin vattenkaka i hallen. Började hälla ut leran på dörrmattan. Vägrade ta ut den. Jag sa åt henne fyra gånger. Lilla N närmade sej tallriken med geggigt vatten fajten var ett faktum. Tillslut tog jag tallriken med vatten, gegga och stenar och kastade ut den. HYSTERI! såklart. Väljer man att lösa det så dåligt får man väl skylla sej själv.....TOK MAMMA. Nåväl vi återgår till ordningen med att fylla på nya hinkar med vatten, hon gör en ny kaka, UTE, och jag kommer ut och smakar. Det blir en lååång dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar