Så har jag äntligen fixat med det som behöver fixas till agilitykursen som startar nästa söndag. Inbjudningar och datum är iväg skickade, och mejladresser sparade. Så nu är det bara själva planerandet som ska komma till skott. Men det sätter jag mej med en annan dag.
Det känns som de följande veckorna är fullbokade, som om jag inte kommer ha en ledig stund, men så är det inte. Kan inte förstå varför den stressande känslan ska komma krypande. Jag ville försöka få in en mysig picknick i skogen med kompisarna och deras barn, men det verkar inte som om någon annan kan. Från början var tanken att göra det själv, men så fick jag sådan lust att tillbringa tid i skogen med fler ungar. Då blir jag så besviken när andra säger nej. Hur orimligt är inte det??? Nåväl, jag funderar att åka en stund till Kolmården på fredag. Först hade jag och en kompis pratat om att göra det i veckan, men hon ska åka med sin karl på lördag så då sket sej det. Så då hoppar jag nog på fredag, när jag är hemma med barnen. De blev jätte glada. Bara vädret håller i sej. på torsdag ska jag träffa en av Stora N:s bästa kompisar i parken och på lördag ska vi till gamla Linköping med några andra brudar och deras barn, så jag har att göra! Nästa vecka är det likadant, då är det tid i parken med några dagismammor på fredag, lördag ut i skogen och kräftskiva och på söndagen börjar agilitykursen. Sen har vi ju tennisen på tisdagar, kör och fotboll på onsdagar, träning med Bobbo måndag och torsdag. utöver det försöker vi att hjälpa till här hemma med nedmontering av gamla huset och alla andra hysteriska sysslor vi har. Så jag har att göra, behöver inte känna mej åsidosatt. Men ändå pickar den känslan lite på mitt fönster. Jag blir galen på mej själv! Så nu ska jag ta mina tokiga känslor och begrava dem i ett mysigt varm, hårigt bröst och kramas lite med min macho-man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar