Translate

fredag 25 september 2009

Arg blir mer arg

Ett tag läste jag lite texter av Dalai Lama och Deepak Chopra. Som religionslärare tycker jag att jag måste lära mej lite mer ingående vad religonerna står för och hur den praktiseras idag. I vilket fall som helst så stod det i en bok att ilska föder ilska. Att ju mer arg man blir och praktiserar sin ilska destå värre blir det. Det känns bra för stunden men nästa lilla motgång föder större ilska än om man försöker behärska sej. Jag har funderat på det där i ett par år. Vissa månader håller jag med, vissa månader gör jag det inte. Jag tror inte på att bygga upp känslor inom en som aldrig får komma ut. Samtidigt förstår jag att det är inte det Dalai menar. Sedan förra helgen när mina älskade, fantastiska, trotsiga flickor verkligen drev mej till gränsen och uttömde mej på alla krafter jag någonsin besuttit har jag försökt praktisera detta med att inte vara arg och irriterad. Mittimellan N ville ju att jag skulle vara glad när jag sa åt henne. Första dagarna var det svårt att hålla sej. Men nu fem dagar senare känner jag att mina aggressioner, min irritation är bra mycket mindre än de första dagarna. Tjejerna trotsar lika mycket men jag lyckas bevara lugnet. Vissa stunder kan visserligen tonskärpan bli lite hårdare imen jag höjer inte rösten någonting och ilskan finns inte där. Så kanske han har rätt den allvetande gurun. Kastar man sej handlöst ut och låter negativa känslor uttryckas i alla möjliga sammanhang så kanske man blir lite argare.

Personligen anser jag att vi alla har ett val. Vi bestämmer hur vi reagerar, vi kontrollerar hur vi agerar och på så sätt kan vi påverka vår omgivning på negativt och positivt sätt. Vad jag menar är att mina barn kanske fortfarande är arga och trotsar mej, men utbrotten blir inte lika många, jag skrämmer dem inte och jag lär dem hur man ska reagera och vilka reaktioner som är ok. Jag vill inte gärna ha en tonåring som skriker på mej om några år, därför försöker jag lära dem att prata civiliserat och uttrycka sin ilska på andra sätt. För arg måste man ju fortfarande få vara. Men man behöver ju inte skrika och slå omkring sej. Det jag har märkt under veckan är att jag är lugnare i mej själv, mår bättre än när jag låtit ilskeslemmet att bubbla över. Barnen blir tryggare, lyder bättre, lyder snabbare och vi kommer fortare in i en bra period igen än när jag också blev arg. Vad jag hoppas är att jag ska kunna fortsätta var så här snäll, lugn och braig och inte låta tröttheten och orken överväldiga mej igen. Appråpå det så är det fullt av barnskrik, förbannade tjejer och starka viljor i vardagsrummet nu så det är väl bäst jag tar mej dit och försöker rädda situationen.

Inga kommentarer: