Förutom en tur ut i skogen med Bobbo har jag suttit hela dagen framföör datorn för att försöka sy ihop två lektioner som ska utgå ifrån en texttolkning av religiösa texter (universitetets uppgift åt mej) och global uppvärmning (det område klassen arbetar med just nu). Det var inte enkelt, men bästa bryggan blev Shrek. Så nu ska han få göra entré på lektionen för att ro det här i hamn. Jag har inte träffat klassen vet bara att det inte är så diskussions benägna. Ett problem eftersom textolkning utgår i från diskussioner. Håll yummarna för mej på fredag när det är dags. Annars är det lika pestigt som vanligt att vara på praktik. Man är sysslolös, ansedd som mindre begåvad för att man inte fått examen samtidigt som man inte känner till rutinerna på skolan. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag läääängtar tills att det är dags att jobba på riktigt. Min vägledare(henne jag går med) är dock jätte trevlig och ungarna jag hade när jag sist var ute och var gravid(då 7:or nu 9:or) kommer fram och säger att de längtar efter mej och att jag ska ha dem igen. Det värmer ju!
Jag har ju varit lite trött sista tiden skulle man ju lite milt kunna uttrycka det. Jag känner av det i nacken, ryggen, benen. Överallt värker det. Jag har inte riktigt tid till massor av djupsinnigt tänkande som det är nu, men däremot händer massor i min kropp. Jag kastar ut massor av gammalt och försöker hitta nytt. Långa perioder an jag stirra in i en vägg och Marcelo undrar lite oroligt om jag är på väg att lämna honom. Jag är inte riktigt glad, inte riktigt ledsen. Jag bara är. Och så är jag trött. Igår däckade jag strax efter nio när barnen väl hade somnat. Två av dem är ju sjuka så vi åker inte på några aktiviteter, ändå är det som om tiden inte riktigt räcker till. Märkligt. Nu stressar jag ju inte runt och jag har inte massor av måsten men alla mina vänner om ni undrar var jag är så är jag hemma, men kom för Guds skull inte hit! Jag orkar inte vara social! Jag hinner ju knappt skriva i bloggen. Nu kan jag bättre förstå hur andra känner sej som uttrycker sin stress och att de inte hinner med någonting. Så någon mening är det ju med det här också. Nej nu börjar trötthetssvamla. Jag tror jag ska ta lite lunch nu och fortsätta fila på mina lektioner sen. Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar