Nu är mina tårar torkade och jag börjar likna mej själv igen. På föreläsningen på universitetet nu på morgonen om utopier kom vi in i en härlig diskussion som handlade om lärarnas roll, skyldigheter och till västvärldens utnyttjande av tredje världen. Då kom jag i mitt esse. Jag brinner för ungdomarna i våra skolor. Jag älskar tanken att få arbeta med dem, inspirera dem och få dem att tycka att det är roligt att lära sej. Som min älskade Mittemellan N när vi var i Valla i lördags. Hon kämpade och kämpade för att lära sej åka linbana själv. Hon höll på i över en halvtimme och misslyckades hela tiden. Tillslut bad hon om hjälp. Då visade jag hur hon kunde hålla händerna och efter tio minuters kämpande fixade hon det. Hon var så stolt. Jag satt 30m därifrån och såg hur hela hon lös upp. Jag behövde inte berömma henne. Hon var så glad att kunna klara av något hon arbetat för att yttre beröm inte kunde mäta sej med hennes tillfredställelse. Så klart berömde jag henne både då och på kvällen, men den där lyskraften kom från hennes inre. Den vill jag att mina elever ska hitta och jobba efter när de är i mitt klassrum. Att hjälpa dem att hitta drivet, det är min uppgift. Man ska inte behöva muta dem med rast, godis och andra belöningar. För det är saker som inte håller. Det är det egna berömmet som är värt mest. Alla barn har inte det, och det gäller som lärare att hitta den motivationen, visa dem verktyg och hjälpa dem på traven.
Jag brinner för dessa frågor, de fyller mej med glädje. Jag blir hög. Jag älskar att lära ut, jag älskar att lotsa och jag älskar att utveckla andra. Det ger mej så mycket. Jag drömmer om att bli en bra lärare. Förhoppningsvis når jag målet jag siktar på att kunna ge alla mina elever en värdig undervisning som ger dem någonting. I dag pratar många om att det måste finnas ett visst spill. I min värld kanske det är någon elev varannat år, i andras världar ett par elever i varje klass. Det är för mycket enligt mej. För varje elev är det hela dennes liv. Den skiter väl i att man lyckats med 20 andra elever. Det wska bli så härligt om drygt ett år när jag är klar!!!!
Så nu är jag glad igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar