Jag har varit i terrorland! I fyra timmar turades mina tjejer om att skrika, vråla, kasta sej som små slingrande ormar igår! Både i skogen, på Maxi, på Apoteket och i skoaffären. En kort stund undrade jag vad jag gjort för ont. Men det är väl bara att konstatera att två trots tjejer samtidigt inte är himmelriket...trots detta hann vi kolla ut picknick plats, handla fem par skor, köpa ut medicin till mej och Stora N samt handla in mjölken, osten och brödet jag inte haft tid med under veckan. Hela kvällen fortsatte med enerverande skrik, trotsig tvååring och en fyraåring som långsamt tappade tålamodet. Klockan nio fick jag nog, gav upp, barnen fick sova och jag hoppade i bingen. Utmattad och hade ont i varenda muskel i hela kroppen. Jag var så trött att jag under tandborstningen inte orkade bry mej om när min mellersta dotter spottade på sin bror. - Ställ dej längre ifrån, blev mitt pedagogiska svar. Hmmm, vi får väl se hur det går i dag när vi ska till Kolmården...
Men de är ganska uppfinningsrika i sitt trots. De klättrar, puttar, gnäller för att maska vad deras egentliga syfte är. Som att få leksaken som någon annan använder för tillfället. Eller sitta på bästa knät i mammas famn eller att få en frukt eller vad det nu kan vara. Lika söt och underbar som Mittimellan N kan vara, lika grinigt grimarserande och trumpen kan hon vara. Jag ser INTE fram mot en trotsig tonår.
USA använde de inspelat barnskrik för att tortera fångar med i timmar. Undrar om man kan vända sej till svenska staten och få skadestånd när man själv utsetts för en sådan terrorattack? I ochförsig använde de rappmusik också, för att tortera de stackars irakierna med, och de lyssnar ju några oförstående civila på alldeles självmant.Världen är bra konstig...
Efter att ha torterats igår slocknade jag ensam i sängen, läsades Om Jesus. Vet inte om jag lärde mej så mycket. Men jag fick gå upp två gånger för att jag glömt ta min medicin och för att jag glömt att kissa. Men som jag sov sen. Djuupt. Får väl se om eländet fortsätter idag. De säger ju att ovissheten är det som är jobbigast när man torteras. Jag vet inte, jag tycker nog om att inte veta hur illa eller bra denna dag ska bli. Annars skulle jag nog inte stå ut. Om det skulle vara lika jobbigt idag med, menar jag. Fast det är väl inte möjligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar