Blä blä bläää.

Sen när har jag inte ens tid att ringa mina vänner? Det här är inte likt mej! Jag är så himla upptagen att det nästan är plågsamt. Hela veckans aktiviteter är inställda eftersom två av mina barn hostar och snörvlar. Det känns faktiskt lite bra att plocka bort helgens planer. Men vilka mardröms tider mina bar nu går på sin förskola! Från tidig morgon till eftermiddag. Klockan halv åtta traskade vi in i lokalerna och inte förens halv fyra hämtade jag dem. Det är 90minuter längre än de går som max annars. Det gör skillnad! Trötta och ledsna barn ägnade sej åt att göra halsband och spela memory. Sedan spelade de bowling medan jag lagade mat. Det var oändligt mycket tårar. Efter maten piggnade de till och vi kunde spela lite handboll i vardagsrummet innan det var dags för tandborstning, medicinering och läggdags. Sedan var det stackars Bobbos tur att få komma ut på en längre promenad. I becksvart mörker traskade vi långa varvet och nu är det dags för mej att planera mina uppgifter till skolan i morgon. För nu har jag ju praktik i två veckor. Nummer ett kan jag konstatera att jag inte gillar (läs hatar) att bara följa med och stå och glo när andra håller undervisning. Nummer två ogillar jag när jag inte känner eleverna. Nummer tre verkligen avskyr jag att göra en liten uppgift som helt går stick i stäv med det som pågår. Jag är som bäst när jag får arbeta långsiktigt och planera roliga uppgifter, hålla långa inspirerade föreläsningar och vara en lärare som arbetar efter en plan. BLÄÄÄÄ för praktik! Jag tycker kudden låter lockande och skulle hellre besöka sängen i tio timmar! Det märks att det är nåt som inte stämmer med mej. Så här brukar jag inte vara. Negativ och super trött, utmattad. Det är inte ord jag brukar förknippa med mej själv. Men ini får ju vara med på min resa både när det är upp och nu när det är ner. Men jag lyckades behålla lugnet, trygghetern och pedagogiken trots barnskrik och trotsiga små flickor. Det är faktiskt inte illa pinkat när man är så neggo som jag är nu. Begrava mej ensam i huset med massor av frukt och lådvis med bra film en hel helg det låter som min melodi. Men jag skottar på för om jag tänker efter är det ju inte så himla hemskt. Jag har ju lyxproblem.