Lite Kissnödig....

I går utspelades en dråplig situation i parkeringshuset på Maxi. Jag vet inte hur det är för andra, men om jag är kissnödig så är det väldigt svårt för mej att inte vara i rörelse. Så vi parkerar, jag är kissnödig och tänker att toaletten är det första jag ska använda när vi kommer upp till varuhuset. Jag öppnar bakluckan, platsar Bobbo, drar ut 15kg hundmat för att komma åt vagnen som ligger under, eftersom Lilla N precis somnat. Jag känner att jag är VÄLDIGT kissnödig. I mitt stilla sinne undrar jag hur jag ska kunna ta mej upp till varuhuset utan att kissa på mej. Jag får ut vagnen, baxar in hundmaten, stänger bakluckan, öppnar sidodörren lossar mina två barn där bak, öppnar passagerar dörren lyfter ut min sovande lilltös, känner paniken komma för nu klarar jag inte av att hålla mej längre! Blir stående med mitt barn i famnen med hårt ihopknipna ben, skuttandes, för som sagt i rörelse kissar man inte på sej. Attacken går över. Jag lyckas få ner Lilla N i vagnen, står i en omänsklig ställning när jag sätter på bältet för att hon inte ska kunna ramla ur vagnen om hon vaknar. JAg slutar andas, försöker hålla kvar urinet i blåsan med ren viljekraft. Jag rätar upp mej tittar panikslaget om jag kan rusa ut och sätta mej på gräsmattan utanför. Det är inget alternativ. Jag tar ett djupt andetag. Går för att hälpa Mittimellan N att stänga bildörren. Börjar leta efter bilnyckeln. Hittar den inte. Ett illskrik från sonen upptjutes. Han har klämt tummen i bildörren på sin sida. Jag utför någon form av struttig promenad runt med hårt sammanknipna ben för att förhindra förnedringen. Blåser lite snabbt på det onda fingret. Nu är jag panikslagen. Detta går inte. Sonen skriker alltjämt. Jag stuntar i honom, letar depserat efter nyckeln. Tillslut får jag ta till flicktaget. Tar tag med händerna i stjärten och liksom hivar upp dropparna, stålen, syndafallet som är på väg. Tittar mej hastigt om för att se om någon sett mej. Det var det inte! Stora N är nu jätteledsen över sin svullna, halvblå tumme och över sin mammas totala brist på uppmärksamhet. Jag för min del vågar inte andas ut. Så jag håller kvar luften i mina lungor så att inte blåsan ska få för sej att den också kan tömmas ej för att lungorna kan det. Jag går runt, kollar förarplatsen, väser till Stora N att vi ska hälla kallt vatten på tummen när vi kommer upp. Nycklarna inte där. Jag tar myrsteg runt till bakluckan, sliter upp den och med benen i kors letar jag efter nyckeln. Under tiden står Mittimellan N som en tjatig ljudridå;
-Vilken vagn ska jag sitta i ? Jag ser ingen vagn. Mamma vilken vagn ska jag sitta i? Jag ser ingen vagn. Mamma vilken vagn ska jag sitta i? Är den där borta? Jag ser den inte.....
Stora N gråter och skriker:
-Aj aj aj jag har jätte ont i min tumme! Jag klämde den...buuu. Den gör JÄTTE ont! Mamma, jag har ont i min tumme!
Ni kan nog se scenen själva framför er. Medan allt detta händer passerar det bilar tätt bakom oss så med jämna mellanrum får jag slita tag i Mittimelln N för att hon glömmer hålla i vagnen och vinglar ut någon meter bakom bilen med risk att bli påkörd. Tillslut hittar jag nyckeln under Bobbos tass. Sliter tag i den men tänker att nu är förnedringen här. Nu kissar jag på mej. Det går inte en sekund till. Med panik i blicken slänger jag igen bakluckan, lyckas hasa mej runt och låsa bilen. Gör mej redo att börja gå. Kissnödigheten är som försvunnen i samma ögonblick jag tar det första steget. Så från ett struttigt hoppande, väsande, icke andande 32-årig panisk tre barns mor blev jag en lugn, glad morsa med tre rara barn. Vi stoppade polleten i vagnen, satte Mittimellan Ni den. Jag blåste på Stora N;s tumme. Kramade honom, pratade lungnande. Tjatet från dottern försvann och ersattes av glada skratt. Gråten stillades hos min son, och han körde sin lillasyster i vagnen in i hissen och bort till toaletterna. Där jag tvingade mina två äldsta att kissa först innan jag själv kunde sätta mej. Sen var det lugnt i tio minuter innan Lilla N vaknade inne på Ica och terrorn med skrikande och kastande tog nyfart. Men det är en annan historia.