Jag har aldrig någonsin, verkligen ALDRIG varit så trött på mina barn som jag är idag! Innan dagen har jag aldrig riktigt förstått när mammor på skämt sagt att deras barn är till salu. Idag har jag full förståelse för den åsikten. Idag tycker jag att det är pest med två stycken ungar i trotsålder samtidigt. Idag hatar jag barnskrik å det grövsta. Idag klarar jag inte av fler små barnhänder som klamrar sej fast vid mina kläder. Jag orkar inte med klängande, klättrande skrikande, kladdiga barn. Jag är till och med trött på: -Mamma! MAMMA! idag. BLÄÄÄÄÄÄÄ. Jag vill inte. Jag orkar inte.
Tro inte annat än att jag forfarande älskar dem. Men jag tror att helgen har tröttat ut mej på ett sätt jag knappt trodde var möjligt. Allt mitt tålamod har dränerats iväg. En tjuv har plockat bort min ork. Mitt bröst känns tungt, det är jobbigt att andas. Jag behöver andas. I morse när jag satt i bilen, ensam, innan agilitykursen, ville jag bara gråta. Jag visste inte varför men jag kände mej så tung och trött. Det har jag gjort förr, men det har aldrig varit pga mina barn. Det är en jobbig känsla. En jobbig grej att behöva känna så över sina älskade flickor. För de är ju mitt liv. Jag till och med tycker om att bli störd om nätterna bara för att få uppleva att jag har mina efterlängtade barn. Jag har blivit arg på dem, rasande men inte uttröttad, förut. Hemska , hemska känsla! Tyvärr kan jag inte bara skaka av mej den. Jag måste hitta ett andningshål. Snabbt. För det här vill jag bli kvitt med fortare än supersnabbt. Självklart kan jag inte skylla på barnen, trots är ett av det bästa de kan gå igenom. Det är i trotset de formas, utvecklas, testar sej och sin omgivning och skapar en personlighet. Det är en viktig fas i deras liv. Men samtidigt, och på samma skrikiga sätt.......GE MEJ STYRKA.
Nu ska jag gå och ta hand om nästa katastrof. Under tiden jag skrivit detta har det varit sju katastrofer och ca två minuters tystnad. Skrik, skrik, skrik. Men en liten stund har jag andats. Denna blogg är ett litet andningshål....frågan är om det räcker för kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar